Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Bondemålning - 1. Ämneskrets och stil - 2. Sydsverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättfattliga symboliska ämnen: Lyckans hjul, Älderdomstrappan, som framställer
människans levnad från vaggan till graven, och Käringbrunnen eller
Käringkvarnen, där gamla gummor förvandlas till unga flickor.
Bland profana ämnen, som med förkärlek behandlas, äro jaktstycken –
jägare till häst skjuta på lejon eller hjortar. Som bård målas ofta
djur – verklighetens eller fabelns djur - med utsatta namn: tiger, björn,
elefant, påfågel, pelikan, dromedar, valfisk, krokodil, enhörning, basilisk,
jutorm (orm, som biter sig i stjärten). Dylika djur ha gammal hävd i konsten, de
vandra i rader runtom grekiska vaser, de återkomma i miniatyrer och på
utländska bonader från medeltiden, exempelvis på Bayeuxtapeten.
Antingen de bonader, där figurerna utgöra det huvudsakliga och ej endast
ingå som detaljer i ett ornamentalt mönster, äro vävda eller målade, fordrar
denna konstart ytkomposition, komposition på bredden – en fordran, som för
övrigt är gemensam för all primitiv målarkonst, för antikens vasmålningar och
medeltidens väggmålningar och för bysantinska och västerländska miniatyrer.
Inga försök alltså till djup verkan, figurerna uppradas bredvid varandra, så som
barnet anordnar en komposition. Det är först på ett högre stadium inom
allmogemålningen, som perspektivet införes där. En annan fordran på konst med
dekorativ uppgift är enkelhet i framställningen, fasthållande vid det huvudsakliga.
Av sceneriet medtages traditionellt endast så mycket, som är nödvändigt för
att åskådliggöra ämne och situation. Men utan att uppgiva denna fordran sätta
våra bondemålare sin ära i att utfylla bildytan på ett dekorativt verksamt sätt.,
och dessa ytfyllnader bidraga ganska väsentligt till bildernas karaktär. Var det
finns en tom plats, fylles den med blomster, slingor, stjärnor, cirklar. Och större
tomrum upptages gärna av arkitektur, ibyggnader, uppställda som kulisser och
brokigt och grant färglagda. Det berättande innehållet kan vara huvudsaken i
en bondemålning, i en annan är den dekorativa verkandet första och det sista.
I stort sett utmärkande för vår bondekonst är målarens rättframma,
omedelbara syn på ämnet. I regeln flyttar han de rbibliska motiven till sin egen tid
– i denna svenska bildbibels gestalt följa vi moderna i typer och dräkter från
1700-talets början till 1800-talets mitt.
2.
I olika delar av vårt avlånga land får bondemåleriet en i vissa avseenden
olika karaktär. Norra Sverige, dit Dalarna och Västmanland får räknas, utgör
ett område för sig. I södra Sverige skilja fackmännen mellan ett östligt
huvudområde – Blekinge och sydöstra Småland – och ett västligt – sydvästra
Småland och Halland. Skåne intar en plats för sig - Skåne är först och sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
