- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
166

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Bondemålning - 3. Per Hörberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omtalas som en mångkunnig man, skicklig finsnickare och vagnmakare m. m.
Någon underbyggnad i konstmåleri ägde han ej, då omsider lusten att se och
lära blev honom övermäktig och han, 37 år gammal, längesedan gift och
familjefader, vandrade till Stockholm med matpåsen på ryggen och några få slantar
i fickan. Detta skedde 1783 i augusti.

Han begav sig till akademien, blev välvilligt mottagen av Tempelman, Pilo
och andra stora artister, fann sig från första början "med en förundransvärd
hövlighet bemött", fick på Drottningholm uppvisa sina ritningar för konungen
och för hertiginnan Charlotte, fick bese målningarna i slottsrummen och fick
till välmenande konstälskare sälja sina små tavlor med ämnen ur den klassiska
historien och de heliga skrifterna.

Vid akademien studerade han i tre repriser, sammanlagt ett och ett halvt år,
kunde alltså ej kallas obildad, om han också ej planmässigt genomgått sin
skolkurs. Han blev uppmärksammad som en ovanlig begåvning, fick en elevmedalj
för komposition, tävlade om stora priset, erbjöds av Desprez anställning vid
Kungliga teaterns dekorationsmålarverkstad men avböjde denna utmärkelse,
återvände till sin landsbygd, vistades tre år på Finspång, där han kopierade gamla
mästare och utförde dekorativa målningar. Hans huvudsakliga område blev
likväl altartavlor för kyrkor på landet och i städerna. Han köpte ett hemman
i närheten av Finspång, flyttade sedan till Falla i södra Östergötland, blev
1796 ledamot av Konstakademien och därmed kunglig hovmålare och var en
både ansedd och hedervärd man.

Hörbergs kyrkliga konst har intet av bondemåleriets primitiva
omedelbarhet. Bondemåleriet är ej för honom den grundval, på vilken han bygger sin
konst. Han frigör sig ej blott från dess traditioner och dess begränsning utan
även från dess bärande innebörd. Hans strävan gick ej ut på att omedelbart
och åskådligt uttrycka ett motivs väsentliga innehåll. Själv framhöll han på
gamla dagar, att han i olikhet med de skickliga konstnärerna i Stockholm ägde
idéer: "jag menar med idéer stora tankar." Wennberg såg i Hörberg den ende
svenske målare av de samtida, som, om han fått utbildning, kunnat nå långt
"i den högre historiska stilen". Det var i själva verket inom den högre konsten,
han sökte sitt område, hans målningars styrka låg i den monumentala
hållningen, i en verksam fördelning av massorna, i gruppering, i en dramatisk
handling, ett måleriskt helhetsintryck. Sina invecklade, figurrika kompositioner
inställde han gärna i ett ståtligt sceneri av klassisk arkitektur med kolonnader,
genomblickar, djupa perspektiv, och han tillfogade, där möjlighet erbjöds,
vidlyftiga, svallande draperier. Därjämte var han intresserad av effektfulla
belysningsproblem.

Silverstolpe, som efter Hörbergs död gav den första analysen av hans
konstnärskap,[1] prisade hans kyrkmålningar som enkla och lättfattliga i anslaget,


[1] I Stockholmsposten 1817 n:r 199 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free