Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 1. Tidsläget, akademien, utställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL JOHANSTIDENS FÖRSTA SKEDE 177
avdelningen, som utgjorde genomgångsrum för Kungl, bibliotekets tjänstemän,
stod olåst natt och dag, gamla dyrbara teckningar befunno sig i största
oordning, somt låg i en hög på golvet, och i skrubbar och skåp voro de martelliska
tavlorna instoppade - de som ej hamnat i andra lokaler.
Den martelliska samlingen blev under lång tid framåt en källa till
förargelse. Doktor Martelli hade intill 1810 lyft sin livränta, som årligen uppgick
till ett högre belopp än hela samlingen - enligt Masreliez’ beräkning - var
värd. Men då det var f. d. konungen, som inköpt samlingen för egna medel,
förklarade kronprinsen Karl Johan, att vidare utbetalande av livräntan bleve
dennes privata affär. Ett förslag, som blivit väckt, att återsända hela samlingen
till Martelli ledde till intet resultat - en bidragande anledning var kanske
den förargliga omständighet, att vederbörande ej med säkerhet kunde utpeka,
vilka tavlor som tillhört samlingen - åtskilliga av dem hade nämligen blivit
inblandade i det slarvigt skötta museets eget förråd. En del absolut undermåliga
nummer hade dessutom blivit utrangerade och försvunnit.
Frågan, som blev uppskjuten gång på gång, måste likväl föras till ett slut.
År 1826 antog den nu ålderstigne Martelli svenska statens anbud att betala
samlingen i ett för allt med 5,000 rdr hamburger banko – samlingen hade nu
åter värderats, denna gång av Hasselgren, och anbudet ansågs hederligt. Därmed
var denna ömkliga och segslitna affär äntligen bragt ur världen. Någon
uppblomstring av den svenska konstkulturen hade förvärvet av detta konstkabinett
ej medfört.
Vid akademien intogos nu lärarplatser av de unga lovande krafterna från
sekelskiftet. Som professorer för teckningen inträdde Limnell 1812, Westin och
Hasselgren 1816, Krafft 1818. Fredrik Blom, major vid flottans mekaniska kår,
blev 1811 direktör för mekaniska skolan och efterträdde 1817 Tempelman som
professor i byggnadsskolan.
Undervisningen gick sin vanliga gång. Principskolan, som 1807 räknat 390
lärlingar och som 1809 "översvämmats" av "över 570", hade nödgats hålla sina
portar i någon mindre grad vidöppna. 1815 undervisades där - fortfarande
två eftermiddagar i veckan - på en gång mer än 180 ynglingar och saknades
utrymme för ett lika antal, som sökte inträde.
I "principen" liksom i Övre teckningsskolan undervisades hela året om.
Men i de högre skolorna härskade fortfarande ingen trängsel, eleverna infunno
sig huvudsakligen under pristävlingsveckorna.
Prisämnena voro av det traditionella slaget: "De bildande konsternas
upphov" - en ung flicka uppdrager konturerna av en ynglings skugga på en solbelyst
mur - "Pirame och Thisbe", "Dedale och Icare", "Kejsar Antonii ädelmod",
"Tesei tidiga hjältemod", "Alexander och Diogenes". Man valde alltså ämnen
med endast ett par figurer, det gällde för eleverna att gruppera dem vackert,
12. - Nordensvan. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
