- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
183

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 4. Sergels elever

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARL JOHANSTIDENS FÖRSTA SKEDE 183

leva på. Man arbetar med flit och lust, när man ej behöver sörja för tillgångarna,
"och hoppet och bemödandet att vinna bifall blir så mycket större, om man
får arbeta för en älskad monark". En konstnär - skriver han – måste "anse
hela världen som bisaker . . . Kabal, kritik, avund och fiendskap" få ej inverka
på honom. Och i början av detta brev har han yttrat: "Man får vara nöjd med
sina pund, då man ej fått dem för små - många tusende har fått dem mindre."

Han kan också meddela, att "hrr Canova och Thorvaldsen" givit honom
"råd och correktioner", och baron Fredrik Ridderstolpe, som nyligen varit i
Rom, påstår, att han är fruktad av båda två som en blivande rival. Utan
överflödig blygsamhet talar Byström i egen sak. Han påminner preses om, att
resepensionen är otillräcklig, "Som bildhuggare är mig tredubbla summan nödig,
då utom livsuppehället marmor, ateljéer, en grovhuggare, modeller av
gipsformarna äro oundvikliga." Ridderstolpe mottager hemma upprepade påstötningar
om att föra hans talan inför lämpliga personer. Hur är det med konstens
lieb-habrar? "Sporra upp dem!"

Han får i själva verket beställningar både från landsmän och utlänningar
och har snart flera marmorverk under arbete. I slutet av 18l2 har han
hem-skickat den lilla backantinnan och klagar över, att den i transport till Hamburg
kostat 400 francs, och då återstod ännu att betala frakt genom Danmark och
Sverige samt "en hög tull".

Backantinnan anländer i sista minuten till utställningen 1813. Den mottogs
med största erkännande. Sergel såg den med förtjusning och gladde sig åt
att i Byström få hälsa sin överman. Klytia fann, att Byström med detta verk
"liksom satt kronan på akademiens vackra exposition". Gerss fann i figuren
"ledighet och enkelhet i rörelsen, ideal i formerna, mjukhet och en behaglig
rundning i varje parti, lätthet i draperiet och säkerhet i utarbetandet".

Draperiet är i själva verket det minst iögonfallande, den unga kvinnan
är helt blottad, hon ligger utsträckt, vräker sig i en osökt rörelse av välbehag,
båda armarna sträckta över det bakåtböjda huvudet. Hon är en fullblodig
skapelse av Byströms sensuellt heta natur och oförställda glädje över livets gåvor.
Alfred Stevens’ åsikt, att varje konstnär ger sitt program i sitt debutverk, kan
med skäl tillämpas på Byström, om man med debutverk avser den första
skapelse, där en ung sökande konstnär finner ett levande uttryck för sin känsla
och vilja. I att ge stenen liv nådde Byström aldrig högre än i detta sitt
genombrottsverk.

Levnadskonstnär var Byström, gåpåare, våldsam både i arbete och nöjen.
"Jag förstår att njuta och vill ej omstöpa världen", skriver han till Ridderstolpe,
då han påminner denne om deras gemensamma upplevelser i Rom, om feta
middagar, lustiga baler, gott vin och vackra flickor.

Under kriget 183.5 fruktar han, att Sverige skall bli ruinerat och ångrar
"mer än någonsin" att han blivit konstnär. Han blir ju tvingad till overksamhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free