Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 5. Bredas sista tid. Kröningstavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 GEORG NORDENSVAN
olyckliga dokumentet, som jag haft i min hand, förstördes" - skriver Nyström -
"och Breda för att undvika skandalen av en ända till löjlighet orimlig
rättegång nödgades hals över huvud avflytta från den präktiga våningen. Han fann
en stor våning ledig i det nu s. k. Piehlska, då Rosenadlerska huset1 och
inflyttade där, som jag tror, 1816 på senhösten samt gav ännu soaréer därstädes
den påföljande vintern. Men med vilken allmän förvåning och jag kan nästan
säga bestörtning en sådan débacle emottogs, kan ej beskrivas. Breda själv höll
sig lugn, men sönerna agiterade. Kröningstavlan självdog."
Den halvfärdiga målningen måste bortskaffas ur ateljén i sådan hast att
färgerna flerstädes ej hunnit torka. Duken rullades över en kavle av trä och
blev med ett par grova järnhakar upphängd i en lår, som ansågs mycket stark
och tät och som spikades ihop. Tavlan var betydligt stor - omkr. 41/2 m.
hög och 7 ;m. bred.2 Den innehöll vid pass 300 figurer, "hela Karl XIII: s
tidevarv", och omtalades som halvvägs fullbordad, "flera grupper voro
färdig-målade, andra fullt ebaucherade".
Byströms besök i Stockholm 1816 blev kortvarigt, han återvände till Rom
före årets slut. Men nu var ateljén stängd för Breda, och kröningstavlan var
och förblev inpackad. På nyåret 1818 gjorde Lorenzo Hammarsköld ett i formen
betänkligt klumpigt försök att utverka statsanslag till dess fullbordande. När
frågan upptogs i riksdagen, hade Karl XIII avlidit, ooh hans kröning
intresserade föga de kvarlevande. De tre ofrälse stånden förklarade likväl, att de
under ett bättre finansläge gärna velat främja saken. Men rikets första stånd
höll denna gång mindre på sin värdighet. En herre vid namn F. A. Lidströmer
underrättade ståndet om, att Westin eller Hasselgren skulle leverera en
kröningstavla hälften så billigt som Breda och att åtminstone den förstnämnde var lika
skicklig som han, och U. E. Nauckhoff uttalade sig hånfullt om "konststycket"
i fråga, "herr professor Bredas tavla, den må bli än så stor och än så konstig,
som herr professorn kan den åstadkomma".
Dessa upplevelser synas emellertid ha brutit konstnärens livskraft. Han
avtynade märkbart och före årets slut dog han av ett slaganfall.
Trots det erkännande, han tilltvungit sig, kunde kritiken likväl ej frångå
sina betänkligheter mot hans färgkonst. Silverstolpe hade längesedan fastslagit,
att han antagit ett maner, och att "allt maner är en inskränkning, en ensidighet".
Wennberg uttalade 1815 den kvickheten, att Bredas arbeten "många år gjort
expositionerna lysande". Nu visar han "samma eld i ett nyligen fullbordat
bröststycke föreställande hans majestät konungen". Likheten var dock icke
träffad. Gerss finner samma porträtt vara "kall, likgiltig naturavhärmning" och
berömmer de målare, som måla "utan prål och flärdeffekt". 1818 ojar sig en
anmärkare över "den onaturliga, echaufferade och eldfängda karnationen" i
1 Vid Mynttorget.
2 Pilos Gustav III:s kröning är 2,93 m. hög och 5,31 m. bred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
