- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
191

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 5. Bredas sista tid. Kröningstavlan - John von Breda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARL JOHANSTIDENS FÖRSTA SKEDE 191

Bredas porträtt. Men Hammarsköld hyllar samtidigt Breda som "denna aldrig
nog beundrade mästare i porträttmålningen" och finner de stora talmansbilderna
vara "tvivelsutan de yppersta porträtter, någon svensk hand hittills målat"»

Det är en åsikt, som Hammarsköld får vara ensam om. Dessa porträtt ha
inte!; av den färgens och tonspelets glans och poesi, som ger Bredas målningar
från 1790-talet deras charm toch lyrik. Hans färg, som på den tiden väckte oro
och förargelse, har nu blivit ganska konventionell, talmännen äro rutinmålning
och paradmålning. Men utan tvivel fyllde de värdigt sina platser i konselj
-rummet på slottet.

Skulle kröningstavlan ha blivit det högsta uttrycket av hans
konstnärsvilja och konstnärskraft, skulle den - som fallet var med Pilos storverk .-
ha pekat ut över hans områdes gränser? Knappast troligt. Några färgskisser
tyckas ej finnas i behåll, endast tecknade skisser med lätt antydd färg.
Kompositionen är emellertid djärvt anlagd. Synpunkten är vald från högaltaret,
kyrkans långskepp ses i dess hela längd. Kyrkarkitekturen ger kompositionen
dess stora, sammanhållande linjer, figurernas massor sluta sig konsekvent till
interiören. Konungen är centralfigur i en tätt sluten grupp i tavlans mitt och
ses rätt en face. På båda sidor i symmetriska grupper biskopar och andra
innehavare av rikets högsta värdigheter, de stå uppradade stelt och högtidligt
som soldater i ledet, likaså de talrika åskådarna på högre plan bakom dem.
Skådespelet är fullt av högtidligt allvar, där finns ingenting av den färgglada,
lätta, pompösa och festliga stämningen från Gustav III: s kröningsceremoni.
Den enda likheten är att även nu solen lyser in mellan kyrkans pelare. Men
naturligtvis ger en summarisk teckning ingen föreställning om målningen, sådan
den hägrade för färgkonstnärens fantasi.

Det dröjde elva år, innan kröningstavlan uppstod ur sin grav. Det var
26 maj 1827. Flera konstnärer närvoro. Tidningen Kometen berättar, att då
låren öppnats befanns kavlen avbruten och duken av fukt sönderfallen i små
bitar, så att endast ett par huvuden återstodo av de många figurerna. För övrigt
såg man här och var ett öga eller en del av en hand. Målningen kallas här
"det största mästerstycke, som i senare tider inom vårt fädernesland varit
påtänkt".

Efter Bredas död i december 1818 skingrades hans betydande konstsamling,
i bouppteckningen värderad till 23,000 rdr b: o.

Bredas yngre son, John, hade varit ansedd som en högst
lovande yngling, som konstnär sin faders värdige arvtagare.
Han synes ha ärvt dennes koloristiska läggning. Inför "Hebe
matar Jupiters örn" (1813) lovordar Klytia "den sköna ton, harmoni och kolorit"
och "den ärvda gratie, som utmärker hr von Bredas pensel", men när tavlan

John von Breda, f.
i London 1788, d.
1835.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free