- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
192

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 5. Bredas sista tid. Kröningstavlan - 6. Krafft, Westin, Limnell - Per Krafft d. y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192 GEORG NORDENSVAN

återkommer på göternas utställning 1818 finner Silverstolpe den illa tecknad,
och Hammarsköld är upprörd över att där nödgas fastslå ett "vekligt, slappt
fransyskt manér, ett undulistiskt koketteri, som vanpryder en produktion för
evigheten, ur vilken synpunkt man nödvändigt måste betrakta varje konststycke".
I "Belisarius med sin ledsven" (1815) har Hammarsköld däremot funnit full
jämvikt mellan idé och utförande, tavlan är hållen i en allvarsam och stor
stil, teckningen ädel, korrekt, säker, färgen däremot entonig och torr. "En målad
staty", tycker Stockholmsposten, och en av anmärkarna 1818 finner
kompositionen klen, teckningen dålig, förkortningarna misslyckade. I Herkules på
bålet och Evangelisten Johannes däremot har konstnärens strävan till storhet
och skönhet nått goda resultat. Åsikterna äro alltså delade, och eftervärlden,
som ej sett konstverken, stannar i ovisshet om deras egenskaper.

6.

Som Bredas motsättning framhöllo samtida kritiker gärna
Per Krafft. Han representerar en annan skola och ett
temperament av helt annan läggning.

Krafft gav i sin framställning av Hertig Karl vid Högland - fullbordad
1810 - tidens enda historiemålning av monumental hållning. Segern vid
Högland hade förut blivit skildrad av Desprez. Denne hade framställt amiralskeppet,
omgivet av andra fartyg - tavlans figurer voro endast staffage. Men i Kraffts
målning fann sig åskådaren förflyttad till skeppsdäcket och mitt in i stridens hetta.
Hertigen leder det hela med lugn, värdig hållning, roparen i ena handen, den
andra befallande utsträckt. Adjutanten skyndar fram - en smula stelbent -
och avger rapport med hatten i hand, de omgivande avvakta med vördnad högste
befälhavarens order. Bakom mittgruppen skymtar stridens virrvarr, fartyg, segel
mot himlen, som är fylld av krutrök.

Krafft utförde sedermera några smärre, svaga bataljmålningar och några
ceremonitavlor - Karl Johans kröning (1824), kronprins Oskars förmälning
(1830). De ha sitt intresse uteslutande som referat från en tid, då
ögonblicksfotografier ej funnos. Huvudsakligen blev Krafft porträttör och som sådan
överflödande alsterrik.1

Porträtten äro upptecknade med säker hand, de plastiskt dragna linjerna,
någon gång även den klara, ljusa ansiktsfärgen karakterisera Davidseleven,
men färgen blir med åren oren och okänslig och formen stelnar, blir "ganska
massiv", detta - som Silverstolpe påpekar - i motsats mot Bredas målningar,
där bilden "svävar som en skugga för åskådaren". Krafft kunde anordna ett

1 Hertig Karl vid Högland uppsattes i Konseljsalen på Haga, där den tillsvidare finnes.
Karl XIII på sin tron finnes på Gripsholm, en replik på Rosersberg, Karl Johans kröning
likaledes på Rosersberg, Prins Oskars förmälning på Stockholms slott.

Per Krafft d. y.,
f. 1777, d. 1863.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free