Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 6. Krafft, Westin, Limnell - 7. Hasselgren, Sandberg, Lauréus - Gustav Hasselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL JOHANSTIDENS FÖRSTA SKEDE 199
anses av en kritiker i Journalen 1810 "äga ostridigt värde", om också figurerna
äro stela, odeltagande och föga expressiva.
Didos död - målad 1812, medlemsstycke i konstakademien - är typiskt
för hans försök att gå i Masreliez’ fotspår. Med rätta finner Looström i Limnells
målningar antikiserande stil, uppstyltade kompositioner, urvattnad kolorit och
konventionell teckning.
Det är uteslutande som tidsbelysande smakprov, hans målningar ha något
intresse f Or eftervärlden.
7.
Av Westins medtävlare blev Hasselgren i själva verket den
han minst behövde frukta.
Hasselgren hade dock varit en av de mest lovande bland akademigossarna.
Han inhöstade jettoner och medaljer, målade flitigt heroiska, bibliska och
svenskhistoriska ämnen, och det tycks ej ha rått mer än en mening hos
vederbörande om att han - som Sundvall yttrar i ett brev till Wertmuller1 -
"visar de lyckligaste förutsättningar för den stora genren eller historiemålningen.
Han kommer att gå långt, om han fortsätter som han börjat samt om han
kan få ett stipendium att resa och utbilda sig och studera under en skicklig
lärare i Paris."
Han fick resepensionen 1806 och behöll den i elva år, for dock ej till
Paris utan till Tyskland, stannade två år i Dresden och ett år i Wien och
hamnade omsider i Rom. Där slöt han sig till den tyska målarkolonien, där
bröderna Riepenhausen voro tongivande, och tillägnade sig vad man på den
tiden kallade den rena och stränga stilen.
Hemma gör han sig föga eller intet påmint. Byström rapporterar från Rom
1812, att Hasselgren fullbordat "Adonis mellan Diana och Venus" och att
tavlan är vacker och bra. 1815 arbetar han på en stor allegori över Sveriges
och Norges förening - Byström skriver hem, att kompositionen "är värdig
ämnet och vår skicklige vän, och skall tavlan säkert väcka ett nationalintresse
och bli ett skönt monument för denna märkliga epok". Nu målar han även Kristi
uppståndelse, altartavla för Jakobs kyrka i Stockholm. Den hemsändes sjövägen
och anlände i januari 1816, enligt Svensk literaturtidning "ty värr av sjöskada
så översköljd och nästan i grund fördärvad, enligt vad åtskilliga personer
försäkrat", att den ej ansågs möjlig att återställa. Det troddes allmänt, att
vederbörande funnit en välkommen anledning att kassera tavlan. Gerss, som längre
fram tog Hasselgren i försvar mot en hätsk kritik, frågar vilken svensk artist
kunnat måla något jämngott eller bättre. Hasselgren fick i alla händelser ej
1 2 mars 1804.
Gustav Hasselgren,
f. 1771, d. 1827.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
