Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 8. Det romantiska landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 GEORG NORDENSVAN
täcktes av Sergel, som fått se ett par av hans små försök på en kryddkrämares
vägg. Sergel uppsökte honom, han blev elev av akademien och möttes med
välvillig uppmuntran. På utställningarna 1799 och 1800 uppvisade han lavyrer
i tusch efter naturen samt ett par målade landskap - det ena en utsikt av
Tivoli efter ett kopparstick. Silverstolpe fann dem "visa denne ynglings
lyckliga naturgåvor för landskapsmålningen".
Då den unga talangen 1804 utställt två landskap av "egen komposition",
skriver Sundvall till Wertmuller: "Han har aldrig sett något annat än detta
ledsamma land, och likväl målar han, som om han hela sitt liv hade vistats i
Tivoli eller Frascati. Hans tavlor äro enligt min mening överlägsna Belangers."
Två år senare omnämner honom Sergel som "redan en man av förtjänst".
Fahlcrantz behövde aldrig sakna erkännande. 1803 blev han ledamot av
akademien, 1805 erhöll han på ansökan resestipendium 200 rdr b: o för fyra år
framåt.1 Han ämnade fara till Italien, men sjuknade innan han hunnit över
Sveriges gräns och vände hem igen, begärde sedan av Kungl. Maj :t att få
använda stipendiet till studieresor inom fäderneslandet och fick denna ansökan
beviljad (1807), likväl med skyldighet att årligen till statens samlingar
avlämna två landskapsstycken efter naturen.
Fahlcrantz stannar alltså hemma och målar med lätt hand och lugn
arbetsiver landskap efter landskap, än "efter naturen", än "ideella".
Hans närmaste föregångare i svensk konst har varit Elias Martin i dennes
dekorativt hållna idylliska landskap. Även av Belanger har han rönt påverkan,
men det våldsamma, dramatiskt betonade i fransmannens naturtolkning är
främmande för Fahlcrantz’ blida, stillsamma läggning. Naturen i uppror ligger
helt och hållet utanför hans område. Silverstolpe påpekar 1807, att "hans
naturföreställningar alltid äro ljusa, lugna och uttryckande någon slags
förtjusning". De holländska mästarna äro Fahlcrantz’ förebilder. Sin personliga insats
ger han i den naturlyrik, som besjälar hans konst.
Varje motiv är för honom en poetisk tanke, framställd i konstnärlig
om-klädnad. Han strävar ej efter att åstadkomma en påtaglig avbildning av ett
stycke verklighet, han upptar av instinkt eller av själsfrändskap det romantiska
programmet, då han söker tolka sin sinnesstämning inför naturen. Han målar
intrycket av det han sett, och han ger detta intryck samlat och förtätat.
Silverstolpe påpekar - med de tyska teorierna i gott minne - att Fahlcrantz "insett,
att även en landskapsmålning fordrar en hel tanka, varunder alla detaljer
måste lyda. Alla delar äro där endast för att giva fullständighet åt hela tavlan."
Detta skrevs 1808 - det kunde ha skrivits på 1880-talet, då en del målare åter
satte som sitt mål att återgiva intrycket, "impressionen", av en stämning.
1 Det bör betonas, att akademien vid denna tid ej hade något anslag till resestipendier;
dessa utdelades av Kungl. Maj:t eller ur konungens handkassa och kunde alltså utdelas utan
hänsyn till akademireglementets föreskrift, att stipendiaterna skulle vistas utomlands under hela
sin stipendietid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
