Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den götiska rörelsen - 1. Dess uppkomst. Missnöje med akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 GEORG NORDENSVAN
akademiska kretsen. Skvallret gick, att denna förargelseväckande opponentskola
stod under deri gamle Bredas beskydd.
Det tycks i alla händelser ha varit på Bredas lördagsmottagningar, de lärt
känna den götiska rörelsens målsmän. Och nu bildade de jämte några
liktänkande en sammanslutning, Sällskapet för konststudium, med uppgift att verka
för spridande av litterär konstbildning. De vidtalade Ling att föreläsa om de
nordiska myterna och om möjligheten att framställa dem i konsten, och
Hammarsköld var redo att på stående fot skildra konstens utveckling genom tiderna.
Detta blev 1814 års insats i tidens oro.
1815 inleddes med att preses Silverstolpe gav oppositionen en oväntad
handräckning genom ett obetänksamt yttrande, som vann en opåräknad ryktbarhet.
Det var på akademiens högtidsdag 24 jan., högtidligheten bevistades för första
gången av prins Oskar, följaktligen tog sig preses anledning att vidröra det
gångna årets stora historiska tilldragelse, Sveriges och Norges förening. Nu
skulle Sverige kunna dela med sig åt Norge av sin konstodling, kunna belöna
även norska konstnärer. "Hur stolta skulle vi ej vara", yttrade talaren, "om
ett samfund, som gjort grekers skönhetskänsla till sin, förmådde till Skandiens
yttersta gränser överflytta de leende, de ljuva bilder, under vilka den
känsligaste nation föreställt sina gudar och sina hjältar till bevis av en förädlad
sinnlighet, oändeligt överträffande de råa och vidunderliga fostren av de äldsta
nordiska folkslagens inbillningskraft."
Det är självklart, att detta klingande vältalighetsprov måste väcka ond blod.
Ivrarna för en fosterländsk konst uttydde yttrandet som ett försök att på förhand
utdöma de nordiska myterna från konstens område, en krigsförklaring alltså
mot det nationella strävandet.
Till utställningen detta år hade Fogelberg, Sandberg och John Breda
uraktlåtit att inlämna sina bidrag på utsatt dag. De anlände först, då
utställningstiden var nära sitt slut och blevo då uppsatta. I katalogen äro de icke upptagna.
Detta tillskott i elfte timmen blev av Ture Wennberg kallat "en urtima
exposition", och det är detta yttrande, som givit anledning till den ofta
upprepade, vilseledande uppgift, att två utställningar skulle ha anordnats detta år.
Även bland de styrande inträngde osämja. På hösten samma år föreslog
Limnell - professor sedan 1812 - de tre tredskande agréerna till ledamöter
av akademien. Detta förslag mötte kraftigt motstånd från preses. Han betygade
sin aktning för de tre men ansåg att, då dessa sannolikt ämnade söka
resestipendium, akademien borde uppskjuta deras inval till dess de från konsternas
hembygd hemsänt "de mest fullkomliga arbeten". Efter långa och skarpa
debatter segrade preses’ åsikt, att omröstning angående inval av personer, som
ämnade utresa i egenskap av konstpensionärer, ej skulle få förekomma.
Det hände likväl både före och efter detta besluts trädande i kraft, att
akademiledamöter blevo tillerkända resestipendium. Exempelvis Fahlcrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
