Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den götiska rörelsen - 3. Den götiska tävlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 GEORG NORDENSVAN
berömmer John Bredas Evangelisten Johannes - "en ganska skön figur" -
och densammes Belisarius, där han anser att den poetiska idén fullständigt
motsvaras av utförandets förtjänst.
Även Sandberg berömmes. Ett porträtt - grevinnan Wachtmeister - är
"det allra mästerligaste" av hans nu framvisade arbeten. "Det är outsägligt
vackert! Det är fullkomligt individuellt och dock icke blott en viss given
individu, utan man skulle snarare kunna säga, att det är själva den idé, som
lever och besjälar individuen och genom vars framställning porträttet upphör
att vara blott naturhärmning och blir ren konstprodukt."
Bland John Bredas bidrag till denna utställning var ett litet porträtt av
arkiatern von Schulzenheim, kopia efter Breda d. ä. Wennberg fann det väl
målat men invände, att kommendörsbandet var det enda, som upplyste om att
porträttet skulle föreställa mannen i fråga. "En person, nalkandes 90 år, kan . . .
evad kropps- och sinnesstyrka han bibehåller, icke framställas såsom ägande
blott 40, utan att sanning och natur alldeles åsidosättas."
Hammarsköld kan emellertid ej anse det som ett fel hos ett porträtt, att
personen är oigenkännlig. Porträttet - det erkänner han - "är kanske icke
alldeles likt den bland oss vandrande 80-åra mannen, konstnären har i arkiatern
von Schulzenheim tänkt sig den utmärkte patrioten, den store litteratören, som
aldrig åldras, och detta torde vara en förtjänst mera".
Fahlcrantz’ sköna tavlor förflytta romantikern till högre rymder. Men
Lauréus’ bambocciader återför honom till den plumpa verkligheten.
Han uttalar önskvärdheten av "ett sunt och estetiskt val av ämnen", låter
de akademiska fäderna höra den sanningen, att "det affekterade, som utmärker
de flesta moderna konstnärer, till en betydlig del härflyter från den olyckliga
vanan att aldrig förelägga lärjungens prövning annat än ämnen ur den
grekiska och romerska ålderdomen, vilken han vanligen föga känner och med
vilken ingenting i lynne, karaktär eller sedvanor kan sätta honom i förbindelse.
Måleriet i sitt närvarande skick är en romantisk konst, bör ägna sig åt bibeln,
åt legendernas och medeltidens subjektivitet."
Mot Hammarsköld uppträder nu kapten Gerss - akademiens biträdande
sekreterare - med en anonym broschyr med den kitsliga titeln
"Anti-Hammar-spikiana". Den temperamentsfulle konstdomaren avfärdas där som en
sensationssökare, i besittning av orediga begrepp, okunnighet, egoism, medfödd blindhet,
dimmig fantasi m. m. Hammarspik kvitterade med utlåtandet, att broschyren
var full av plumphet och oanständighet, råa exklamationer, ett foster av låg
oartistisk känsla och den vanmäktiga hämndens ilska m. m.
Dylika artigheter utbytte smakledarna sinsemellan. Denna gång voro de
båda likväl ense i sina åsikter om rätt mycket av vad utställningen erbjöd,
exempelvis om Byström, Fahlcrantz, Sparrgren och Sandberg. Visserligen var
Gerss övermåttan förtjust över ett damporträtt av Westin, som Hammarsköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
