- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
224

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den götiska rörelsen - 5. Kritiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224 GEORG NORDENSVAN

mattade av längtan och för tidiga anspråk att vinna lagren tröttnat på halva
vägen". Han varnar ungdomen för att vilja flyga högre än vingarna bära. I allt
studium bör en viss ordning följas, mekanisk färdighet bör vara inhämtad,
innan man prövar sin produktionsförmåga. Varpå följer en lovsång över
akademiens skolverksamhet, som nu är i många avseenden förbättrad.

Efter en månad ägnar tidningen göterna en "insänd" kritik. Dess anonyme
författare säger sig ha förnummit, att en utställning äger rum på ett ställe
atanför akademien och undrar, om "de vackra konsterna måst utvandra och
funnit beskydd hos enskilda sällskap med uppgift att fostra och förädla
nationalkänslan".

Dessa uppsatser följas omedelbart av ytterligare tre, som ej betecknas som
"insända". Här är det tvivelsutan Silverstolpe, som för pennan. Han söker se
göternas alster med lugn och välvilja, döljer dock ej sin förargelse över, att
de ej äro utställda på akademien och tar denna i försvar mot talet om att
"någon utvandring" därifrån skulle ha ägt rum "under anförande av de gamla
asagudarna".1 "Sanningen är, att Konstakademien aldrig vägrat att hylla deras
bemödanden att bevara fäderneslandets minnen. Om sådant föregives, så är det
ej annat än vad man vanligen erfar av emigranter, som av egen feghet
övergivit sitt fädernesland men skylla på dess otacksamhet, emedan de ej lyckats
att där bliva ensamt härskande. Att för de vackra konsterna söka skydd hos
asagudarna är ett slags äventyraridé, som numera kan hysas endast av detta
slags vandrande riddare."

Den motsatta ståndpunkten har sin talman i L. A. Ekmarck -
kanslitjänsteman, f. d. utgivare av publikationen Klytia. I sin anonymt utgivna broschyr
"Betraktelser över de år 1818 i Stockholm för allmänheten exponerade
konstverken" framhåller han, att göternas mål är "en nationell konst, uppvuxen på
egen grund". Av denna kan man hoppas de största resultat - om den anda,
som nu uppstått, fortfar, skall Europa i en framtid kunna räkna två
ursprungliga och självständiga konstområden, i Skandinavien och i Grekland.

Han anfaller de ortodoxa inom akademien, som finna "något nytt och
oerhört" i påfundet att konstnärligt behandla nordiska myter och som visa
sig missnöjda över att elever idka privata studier: man såg i bemödandet att
få veta mer än akademien meddelade otacksamhet och en överflödig nyfikenhet.
Stockholmsposten hade berömt akademiens skolor. Betraktelsernas författare
uppräknar de läroämnen, som där saknas för bildandet av verkliga konstnärer.
Där undervisas ej om historiska kompositioner, klärobskyr, färgernas optik,
luftperspektiv, draperi, landskapsmålning, äldre folkslags hemseder, bruk,
ceremonier, klädedräkt. Levande modeller av kvinnan, ynglingen, barnet förekomma
ej, ingen lärdom meddelas i djuranatomi och djurmåleri, i medalj konst,
sten-gravyr, kopparstick, i kostnadsförslag till byggnader.

1 Stockholmspostens kritiker tryckf.es 15 maj o. f. samt 13 juni o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free