Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den götiska rörelsen - 5. Kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 GEORG NORDENSVAN
fägnar sig över de mästerstycken, "som man framdeles skall få se av Götiska
förbundets artister efter nordiska mytologien", och han talar hånfullt om "det
odödlighetens tempel, där asakonstnärerna redan med så mycken obestridd rätt
vältra sig i sina högsäten".
Författaren till Bihanget ger även Fogelberg en speglosa - hans kvickhet
går därjämte ut över de målare, som ej genomarbeta sina tavlor enligt hans
fordringar.
"Akademiens surdeg", skriver han, "kan aldrig hädanefter hindra det
nordiska snillets flykt, det friaste väsen, solen skiner på och som minst av
allt låter fjättra sig inom former och konturer. Ej må den unge konstnären
uppehålla sig vid detaljer, då han studerar naturen, såsom händer, fötter och i
allmänhet lederna på människokroppen, ävensom reglerna för dag och skugga,
dem mången även trott förtjäna uppmärksamhet, ty alla dessa småsaker äro
en vämjelse för den sanne kännaren.
Vid porträttmålning... kommer det ej så noga därpå an... om näsan
är för lång, ögonen för små eller stora, blott själen är där.
Själens uttryck framställes alltså ej genom formernas fullkomliga likhet
med originalet utan genom blotta angivandet av massorna, så att t. ex. tvenne
mörka fläckar beteckna ögonen, en stor brun strimma bildar näsan och ett rött
streck munnen o. s. v. Men som vardagsmänniskor störde begära något mer
bestämdhet i behandlingen av huvudet, avhjälpes det därigenom, att bisakerna,
såsom händer, draperier m. m., målas ännu obestämdare. Därigenom vinner det
hela en luftighet, som var och en vet är det svåraste i målning. Om för övrigt
kulören ser sminkad ut betyder sådant ingenting, allenast man desto mer talar
om kulör, harmoni och intonering."
Hammarsköld är bland domarna den minst ensidige. Utan att frångå sina
grundsatser söker han giva rätt åt all förtjänst. För honom är det en glad och
överraskande upplevelse, att samtidigt två konstexpositioner kunnat åstadkommas
i Stockholm. Han finner i detta faktum "bemödande att mångfaldiga tillfället
till konstnjutning för publiken". Frihet och tävlan äro nyttiga, och det är intet
att invända mot att ynglingar, som sträva efter en vidsträcktare grundlighet,
söka utom akademien de kunskaper, som ej stå att vinnas inom densamma.
Han uttalar sin förtjusning över den gamle Bredas porträtt och över
Fahlcrantz’ landskap, ger sitt erkännande åt Limnell, likaså men med förbehåll åt
John Breda. Angående Fogelbergs asagudar påpekar han, vilka svårigheter
konstnären bekämpat "i Eddasystemets alldeles oplastiska esprit". I Oden ser han
intet, som tydligt överensstämmer med myten. Frej är av de tre den mest
intagande. Tor har karaktär, storhet i tanken, grundlighet i studiet, säkerhet i
arbetssättet. Dryckeshornet prisar han för sinnrik uppfinning, ypperlig
disposition och skickligt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
