Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Förbindelserna med utlandet återknytas. -- I Paris och Rom, 1820-talet - 1. Svenskar i Paris - Alexander Hambré, Kristian Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I PARIS OCH I ROM, 1820-TALET 231
stöpa hela den åldriga akademien, varest man likväl icke försmår att i all
ödmjukhet dana sig själv, så länge hyggliga stipendier finnas att knipa".
Han förargas även över göterna. "Nu uttränges den gammalmodiga Venus,
dragen av duvor eller svanar, av den moderna kärleksgudinnan, dragen av
kattor - och vem har rätt? Jo, den som hackar ögat ut på trätobrorn!"
Han är likväl stolt över en och annan av landsmännen. På utställningen
i Dresden 1817 finner han ingen, som kan tävla med Byström, Westin eller
Fahlcrantz. Ej ens själva Pochmann överträffar Westin, trots all styrka i
utförandet. Och på tal om Dresdengalleriet sätter han Fahlcrantz över både Claude
Lorrain och Ruysdael, "såvida £del poesi kan höja den ena konstnären över
den andra, som mer enskilt söker iullkomlighet i trogen naturhärmning".
Efter ett år i Dresden fortsätter han resan till Rom.
Hans akademikamrat Alexander Hambré hamnade i Paris
efter ett besök i Italien. Vid akademien hade han varit en av
de mest lovande lärjungarna både som tecknare och som
arkitekt, hade bland annat rnålat "Moses’ stav förvandlas till en orm" (1810),
hade gjort flera förslag till monument, till Enighetens tempel och 1817 till ett
sjukhuskomplex, dit man trädde in genom en antik kupolbyggnad. Han fick ej
infria sina löften, han rycktes bort av en häftig sjukdom, 28 år gammal. Hans
porträtt, målat av Roos, visar idealtypen av en skön, ädel, melankolisk yngling
från romantikens dagar.
Den ende av samtida svenska konstnärer, som en längre tid
vistats i Paris, var gravören Forssell. Han hade därifrån flyttat
till Stockholm 1816 - hade under sitt brokiga föregående ej haft någon
beröring med akademien, blev dess medlem 1815 och blev efter sin hemkomst
hyllad som den främste inom sin konstart.
Hösten 1817 kom Lauréus till Paris. Han var då en man på 34 år, medlem
av akademien sedan 5 år tillbaka, en ansedd konstnär och ett "eldigt snille".
På vägen till Paris hade han haft tillfälle att se de gamla holländska
genre-och landskapsmålarnas verk i deras eget land. I Paris studerade han i Guérins
elevateljé. Maitre Guérin fordrade, att hans elevers teckningar noggrant skulle
återge naturen och tålde ej, om någon ville affektera att rita antikt. "Hans princip
är, att man bör först kunna göra så gott som naturen och sedan bättre, om
man kan."
Vid samma tid iakttog Roos på sitt håll, att man i Dresden tecknar "mycket
väl i naturstil, men den slags anda, som Sergel och Masreliez hos oss väckt
för komposition och grekisk åsikt av konsten, finns här ej tecken till". Tiderna
hade förändrats.
Hovmålaren från Stockholm tillägnade sig i Paris koncis och sträng
teckning, friskade upp sin färg och lärde sig att anlägga den i dagrarna brett
och pastöst, i skuggorna lätt och genomskinligt. Under två och ett halvt år
Alexander Hambré,
f. 1790, d. i Paris
1818.
Kristian Forssell, f.
1777, d. 1852.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
