Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Förbindelserna med utlandet återknytas. -- I Paris och Rom, 1820-talet - 1. Svenskar i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I PARIS OCH I ROM, 1820-TALET 233
ej i längden varit honom nog. Han måste ut "coute qui coute". År 1819 skaffar
han sig tjänstledighet och reser.
I Paris träffar han Lauréus, varefter de båda börja teckna efter levande
modell. Anckarsvärd liksom Lauréus blir också elev av Hersent, vars tavla
"Gustav Vasas avsked från rikets ständer" nyligen väckt allmänt erkännande.
Nu gör han bekantskap med Axel Nyström, som till en början möter
honom med ett visst misstroende. Anckarsvärd, som, då han förtror sig
åt sin tystlåtna dagbok, gång på gång tar sig själv i upptuktelse och
erkänner sig vara en slarv, fastän med gott hjärta och "skapad att bli
hederlig man", gör på Nyström intryck av att vara en adelsdryg herre, som
håller på sina titlar och som söker dölja bördsstoltheten bakom ett nedlåtande
sätt. "Han var som skogsfrun, han var tom bakom... ej någon man för mig",
menar Nyström på den tiden. Och Nyström kallas av Anckarsvärd "en stor
Pratmakare". Om de båda kunnat se in i framtiden, skulle de sett sig
gemensamt och som goda vänner styra den svenska konstens farkost mellan blindskär
och genom stormar.
I april 1820 reste Anckarsvärd till Italien i sällskap med Lauréus och
dennes fru - Lauréus var "gift på stockholmska", d. v. s. utan att ha besvärat
prästerskapet med lysning och vigsel.
Nyström trivdes ej i Paris, trots sitt rastlösa arbete. Han längtade efter en
kamrat efter sitt sinne och motsåg efter Anckarsvärds avresa med nyfikenhet
Fogelbergs ankomst.
Fogelberg hade omsider fått sin resepension och hade avslutat sitt sista
beställda arbete i Stockholm, lejonen, som skulle vakta Göthes Karl XIII: s
staty, dessa lejon, som enligt Hammarskölds vältaliga uttryck voro "värdiga
förgätmigej av den unge konstnären, planterade i fäderneslandet vid hans
avresa därifrån".
Han anlände till Paris i september 1820 i sällskap med Isak Salmson,
förste pristagare vid göternas tävlan. 27 dygn hade de varit på väg sjöledes från
Göteborg, innan de med livsfara landsattes i Cherbourg.
Enligt Nyströms åsikt är Fogelberg den mest lovande av alla svenska
konstnärer. Han tänker, har höga vyer, har insett, att "konsten är något mera än
att måla figurer på väv och hugga dem i sten". Och Fogelberg gläder vännerna
hemma med att berätta, att Nyström "har verkligen upparbetat sig mer än
jag väntat".
De satte sin vänskap på prov genom att bosätta sig tillsammans. Försöket
avlopp till bådas belåtenhet. Nyström började leva upp igen, sedan han kommit
i lag med personer, dem han, som han uttryckte sig, fick "roa sig med och åt",
och "Fågeln" befanns trevlig och gladlynt och hågad att berätta ’långa, långa
historier".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
