Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Tre militära målare: Wetterling, Mörner, Södermark - 1. Alexander Klemens Wetterling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 GEORG NORDENSVAN
på dilettantens ståndpunkt, deras teknik är betänksamt torr och ängsligt
samvetsgrann. Men deras ihärdighet är värd aktning och medkänsla, antingen de
arbeta sig till namn och rykte eller om de få nöja sig med en anspråkslös
plats i den värld, dit deras längtan gått.
Bland 1820-talets romare träffas trion Mörner, Wetterling, Södermark.
Hjalmar Mörner - greve och dragonofficer - är typen för artistslarven.,
Wetterling och Södermark däremot för den ihärdiga strävaren. Anlagen voro hos
de båda sistnämnda av olika halt men intresset för konst lika livligt och
kärleken till konsten lika varm hos dem båda. Södermark arbetade sig upp ur
dilettantismen, Wetterling däremot kom aldrig därur,
W etter Ungs fader, kapten vid fortifikationen, var en skicklig
ritare inom sitt fack. Sonen blev artilleriofficer, omtalas tidigt
som en flitig och duglig militär och som en älskvärd ung man.
Han deltager i 1813-14 års krig, är med i elden vid Grossbeeren och
Leipzig, gör fälttågen i Belgien, Holstein och Norge. Han förblir sedan i tjänst,
även då han på allvar slagit in på konstnärsbanan.
Han blir en omtyckt tecknare efter tidens fordringar - Boije finner hans
bidrag till Magasinet "så artistiskt gentila" - men som målare är han tung
och sträv. Han målar redbart men nyktert, komponerar omsorgsfullt och
ut-penslar sina målningar samvetsgrant - vad han saknar är fart, djärvhet, lidelse.
Han, som beundrat Horace Vernets vigör och Géricaults överlägsna kraft lika
högt som han skattat Bellangés, Charlets, Monniers esprit och kvickhet som
tecknare, han blir själv en skäligen ängslig försökare, som ej rätt vågar tro
på sin egen förmåga. Det är ej blott det lilla formatet, som kommer hans
krigsmålningar att sakna storhet i hållningen. Ojämförligt bäst är han i sina
anspråkslösa humoristiska teckningar, då han––som det heter i samtida kritiker -
"glömmer sig" därhän, att han "missbrukar sitt pennstift till lappri".
Det jämna, goda lynnet utgör grunddraget i Wetterlings karaktär. Han är
ingen sammansatt personlighet men däremot - att döma efter hans brev och av
samtidas yttranden - en lycklig natur, anspråkslös, nöjd med världen, redbar,
samvetsgrann, munter och godmodig.
Han föraktar ej livets goda, men han är en man som tänker sig för,
kalkylerar och ej ger sig in i en löpgrav, förrän han har klart för sig, att utgången
är fri.
Resan hemifrån till Paris 1827 och vistelsen där ett år kostar honom ej
mer än summa 900 rdr b: o. Han har lånat pengar till utrikesresan, och det
gäller att använda tiden, vara sparsam och kunna betala igen sedlarna.
Hans brev karakterisera författaren genom den omständliga, lugna
berättartonen, de sunda iakttagelserna. Han är en vaken, intresserad resenär, som
i regelrätt, flytande, jämn stil omtalar sina intryck och klargör sina åsikter.
Alexander Klemens
Wetterling, f.
1796, d. 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
