- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
298

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Tre militära målare: Wetterling, Mörner, Södermark - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298 GEORG NORDENSVAN

Men där träffades också Scholander, Stack, Plagemann, Wahlbom,
Lundgren, Palm, Molin och flera lovande pojkar. Med tanke på dem utbrister den
gamle en gång: "Konsten är även en kvinna, som giver gubbarna fan och
gynnar de unga. Man får trösta sig med, att man ej är den ende utan har
många i sällskap."

Omtyckt blev han av ungdomarna. Det var till honom de vände sig, när
de behövde goda råd och sansade, tänkvärda omdömen om sina arbeten.

Qvarnström kallar honom "en ovanligt hederlig man". "I överstelöjtnant
Södermark" – yttrar Lundgren - "hava vi fått en förträfflig rådgivare, en
kritiker, som icke allenast ser de verkliga felen men också praktiskt kan visa,
hur de skola botas."

Han var likväl ej längre vid sin förra vigör. Gikten plågade honom, han
kunde visa sig otålig och snäsig - en och annan av landsmännen fann honom
despotisk och underlig till lynnet. Själv tänkte han med oro på framtiden, då
han ej mera skulle kunna förtjäna sitt uppehälle, fruktade att bli invalid, att
kanske i många år få släpa sig fram "som ett gammalt as", och prisade
Wickenberg lycklig, då denne dött och "sluppit eländet".

Ibland äro hans ögon så svaga, att han ej kan måla. Han försöker sig då
åter på att modellera. En byst av Karl Johan förskriver sig från denna tid.
Den lilla kaptenspensionen och övriga inkomster räcka nätt och jämnt till
utgifterna för honom själv, barnen och hans syster hemma. Han funderar på att
skaffa sig en ny verkningskrets, t. ex. att som gammal meriterad militär söka
anställning vid arméns pensionskassa. Han hör sig även för, om han kan hoppas
på någon plats vid det nya museet eller på en professorssyssla vid akademien.
Hans fordringar äro små: fri ungkarlsboning och 3-400 rdr b: o i lön.1

Anckarsvärd ber honom till svar flytta hem och personligen hålla sig
framme. Dessutom bör han arbeta "litet mindre samvetsgrant", så att han kan
få större inkomster. Vid akademien skulle han genom sitt anseende fylla en
betydlig lucka - "och jag skulle med mycken glädje se dig vid bordet, även
om det skulle hända, att vi icke alltid vore av samma tanke".

Hösten 1847 flyttade han hem. Sonen for till Paris, Troili stannade i Rom.
Med professorsutsikterna såg det emellertid mörkt ut - "allt grundar sig
på andras avgång eller dödsfall, som äro bättre till hälsan än jag själv" -
men porträttbeställningar behövde han ej sakna.

Han, som ett par år förut missmodigt skrivit från Rom: "Att såsom förr
sitta med paletten i handen från dagning till skymning, låter jag bli", han
målade nu ofta 12 timmar om dagen,2 och man kan ej spåra någon avmattning
i hans konst.

Till dessa hans senaste alster höra porträtten av Fredrika Bremer och av
Jenny Lind i Norm-as roll. Arbetet avbröts likväl alltemellanåt till följd av
1 Brev till M. G. Anckarsvärd, 14 febr. 1847. - 2 Brev till sonen Per 17 april 1848.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free