Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Tre militära målare: Wetterling, Mörner, Södermark - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MILITÄRA MÅLARE: WETTERLING. - MÖRNER. - SÖDERMARK 301
Då han rörde sig ined rik kolorit - som i porträttet av Karolina Bygler
med dess röda. vita, gula, violetta stoffer, dess färggranna blommor och blad -
gör målningen, fastän brokig, likväl ingen stark färgverkan, den är mera
kolorerad än målad. Också i detta porträtt är huvudsaken den vekhet i uttrycket,
som upphöjer Byströms älskarinna till snart sagt en idealtyp av kvinnobehag
och älskvärdhet. "Hon är vacker men hennes porträtt ännu vackrare -
besynnerligt nog, eftersom Södermark både hatade och föraktade personen", skrev Röök
i sina memoarer.1
Södermarks konstnärsliv utgjorde en oavbruten brottning med teknikens
svårigheter. Han visste alltför väl, vad som fattades honom, först och sist
målerisk känslighet, djärv och kraftig penselföring. Han uppmanar gång på
gång sina lärjungar att studera människokroppen i dess helhet, att söka livligt
återgiva figurens ställning och rörelse, dess totalkaraktär i stället för att gräva
ned sig i detaljerna. Han förordar en palett med så få färger som möjligt.
Hans gyllene regel lyder: "Gör allting så enkelt och sant som möjligt, ty
däri ligger konsten - sök inga svårigheter."
Till sin son skrev han 1838 de betecknande raderna:
"En konstnär, som endast lever i och för sin konst, är avundsvärd ... ja,
om vår herre givit honom en stor fond av naturgåvor därtill, icke blott till
husbehov. Flit, iver och god vilja kunna visserligen en hel hop uträtta, men
en så kallad hjälplig talang, ja, till och med litet därutöver, gör icke
konstnären lycklig. Jag har visserligen många glada ögonblick med penseln i handen,
men hur mången sömnlös natt, huru många bittra!"
Och till Anckarsvärd skrev den ansedde konstnären två år före sin död:
"Du har väl även någon gång försökt den gemena känslan att hava lust
och ej rätt kunna... Så är det nu med mig som artist."
Detta skrevs kort efter en sjukdom, innan den kroppsliga svagheten var
övervunnen. Men dessa ord uttalade i själva verket Södermarks grundtanke om
sig själv. Så fri från inbilskhet som han ha få män av talang varit.
De båda "gossarna" hade att tacka gamle Södermark för mycket. Sonen
ärvde föga av hans karakteriseringsförmåga, däremot hans flit och redbarhet,
och Troili övertog ej lärarens sega ihärdighet men så mycket mera hans misstro
till sin duglighet. Och denna misstro växte hos honom till förtvivlan och
ödelade slutligen hans liv.
1 I utdrag tryckta i Ur svenska hovets och aristokratiens liv, utg. av A. Ahnfelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
