Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. I Sverige 1820--1844. Konstvård. Arkitektur - 1. Förhållanden inom Konstakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
I SVERIGE 1820-1844 KONSTVÅRD.
ARKITEKTUR.
1.
"Utom överintendenten i sitt tal på målarakademiens högtidsdag fanns väl
knappt någon, som vågade påstå, att skön konst i vårt land på den tiden var
särdeles blomstrande, ehuru det ändå skulle varit överdrift att säga, det all
konstverksamhet hade upphört."
Med dessa ord inleder Egron Lundgren en kortfattad och fragmentarisk
skildring av den tid, då han gjorde sina lärospån. Från andra håll bekräftas
hans åsikter om konstlivet i Stockholm under detta skede.
Det är inom konsternas värld "mycket tyst och trankilt". Konstlivet är
fattigt, smaken föga odlad, klimatet är rått och människornas sinnen tröga. De
konstnärer, som ej ha den lyckliga förmågan att taga tillvaron med filosofiskt
lugn, äro missnöjda, och den officiella konstledningen är sorgligt undermålig,
Den har ej på minsta sätt låtit sig påverkas av det lilla oppositionsförsök,
den götiska rörelsen medförde, den utmärker sig under lång tid framåt för slöhet,
oförmåga och självbelåtenhet.
Staten har ännu ej börjat stödja konsten på det praktiska sätt att den köper
dess alster, men konungen och den kungliga familjen utöva ett mecenatskap,
som är ganska omfattande. Skulptörerna ha stora beställningar, och en hel rad
målare utföra för Karl Johans räkning porträtt, bataljtavlor, bilder ur Sveriges
hävder, svenska och norska landskap. Det är ej blott de uppburna konstnärerna,
det är även de mindre uppskattade och eftersökta, som få sälja till majestätet -
och det är ej konungens fel, att resultaten av hans välvilja ofta nog blevo
klena konstverk.
Inom aristokratien finns mer än en magnat, som omger sig med konst,
och man har ingen anledning att misstänka, att detta mecenatskap ej är fotat
mera på intresse och på känsla av att adelskap förpliktar än på personlig
fåfänga.
I det förmögna borgerskapets hem ingå målade familjeporträtt i
möbleringen. Konstnärerna skatta för övrigt ej sina medborgares offervillighet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
