Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. I Sverige 1820--1844. Konstvård. Arkitektur - 6. "Götisk" stil. Medeltidskyrkor restaureras - Karl Georg Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE 1820-1844 329
mannakyrkan såg församlingen in i prästkyrkan över lektoriemuren. Över denna
mur reste sig ett högt och grant orgelverk från 1620-talet.
Åtskilliga planer till kyrkans försättande i värdigt skick hade varit före.
Det hade till och med varit ifrågasatt att riva hela korabsiden och ersätta
den med en linjerak vägg - ett attentat, som biskop Olof Celsius dock lyckats
hindra. Nu tvistade vederbörande om lämplig plats för orgeln, med det resultat,
att Nyström blev tillkallad, och han åtog sig att utarbeta förslag till hela
kyrkans iståndsättande.
I detta förslag rensade han kyrkan från senare tiders tillsatser, från
långhusets klumpiga, under 1700-talet ditsatta läktare, från orgelverket i barock och
från lekmannakyrkans renässansaltare. Han bortrensade därjämte helt och hållet
den medeltida koranordningen, rev lektoriemuren och förlade på dess plats
en bred, öppen trappa från långhuset upp till koret. Korstolarna flyttade han
ner i kryptan.
Sådana voro huvuddragen i Nyströms restaureringsförslag, som stadfästes
av Kungl. Maj :t i maj 1833. Uppdraget att "övervaka förslagets utförande"
anförtroddes åt ordföranden i domkyrkorådet, professorn i grekiska Karl Georg
Brunius.
Denne lärde man hade intressen även utanför sitt
specialområde. Han hade studerat arkeologi och hade i samarbete
med J. G. Liljegren - sedermera riksantikvarie - utgivit ett
arbete om nordiska fornlämningar. Molbech hade väckt hans intresse för
arkitektur, och den uppgift, han nu hade att fylla, föranledde honom till att
studera sig ytterligare in i ämnet. Han medförde till detta studieområde sin
vetenskapliga skolning, sin ivriga forskarlust, sitt stora nit och sitt sega
självförtroende.
Med honom bröt en ny man och en ny vilja in i svenskt konststudium.
Fastän klassiskt bildad blev han ej talman för klassisk arkitektur som
grundlag och utgångspunkt för nordisk byggnadsverksamhet. Han sökte ej tillbaka
till Grekland och Rom utan till nordisk byggnadskonsts rötter och traditioner.
Hans intresse för medeltiden var ej som hos romantikens svärmare drömsyner
i det blå. Hammarsköld deklamerade om trotsiga vikingaborgar och sublima,
himlastormande katedraler, Brunius ville helt enkelt se svensk konst på svensk
jord. Han var ingen drömmare, han var vetenskapsman, metodisk forskare,
ivrare för att sprida upplysning om våra fornminnens kulturvärde och värde
som grundläggande och vägledande, att locka sina landsmän till "allvarligt
studium och behövlig belysning av arkitekturen".
I sina reseskildringar från svenska bygder och sina övriga skrifter
förkunnar han sina intryck och sin lära utan tvekan och utan rädsla för att visa
sig ensidig. Renässansens och klassicismens verk lämna honom kall. Lika ofta
som man i hans skrifter läser uttrycket "medeltidens heliga byggnadssätt",
Karl Georg
Brunius, f. 1792, d.
1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
