Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 3. Hasselgrens sista år - Johan Gustav Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 GEORG NORDENSVAN
med glädje kunnat ägna Isig åt sin konst, förföljd alltifrån sin hemkomst med
småaktiga, egennyttiga intriger.
Hans bidrag till utställningen 1826 - "Erik den heliges sista andakt" -
"fördömes av hela världen". Och när han dog i mars året därefter, skrev
Nyström, att detta skedde "i önsklig tid. Han kunde ej ^smälta den förfärliga
skymfen att se sin altartavla försmådd och att lämna rum åt en annan och
det utan ^att bliva erbjuden att få göra om den. Kränkt i det djupaste av sitt
verkligen ädla hjärta blev den tunga världsbördan honom alldeles odräglig
och han dignade därunder."
En minnestecknare i tidningen Kometen söker ge honom rättvisa utan att
blunda för hans svagheter. Hans målningar tillerkännas förtjänst i teckning
och komposition, i vissa partier dessutom ädelhet, fin karakteristik och sann
effekt. Men deras kolorit är matt, glanslös och enformig, figurerna ha ingen
rundning, ingen upphöjning, intet liv i rörelser och motiv och ett besynnerligt
uttryck av enfald och stelhet. I kostymerna röjes fattigdom och magerhet.
Kritiken borde i alla händelser ha erkänt "riktigheten av hans verksamhet".
Att den "medeltidsstil", Hasselgren tillägnat sig - nasarenernas enkla
konturteckning och flärdlösa målningssätt - innebar sökande efter monumental
hållning, tycks hans samtid alls ej ha uppmärksammat. Den fann helt enkelt
hans målningar tråkiga, och därmed var domen fälld. Sandberg lyckades bättre
tillfredsställa den rådande smaken. Han hade också flera strängar på sin båge.
Sandberg hade under den götiska orostiden varit en av de
tredskande. På göternas utställning 1818 hade hans teckning
"Valkyrior ridande till striden" blivit hälsad med höga lovord. Utförd i olja
återkom denna komposition två år därefter på akademiens utställning.
Allmänheten fick då enligt Hammarskölds uttryck se "denna sköna tavla i all sin
fulländnings glans".
Men därmed övergav Sandberg den nordiska sagovärlden. Under tiden efter
göternas uppträdande odlades i själva verket dbn motivkrets, de velat införa
i konsten, förvånande sparsamt. I diktningen behandlades det nordiska
sagostoffet av Geijer, Tegnér, Ling, Stagnelius, Almquist, och på Kungl, teatern
uppfördes Leopolds Oden och Brakels Oden i Svithiod. Men av götiska ämnen i
måleriet äro knappast andra att nämna än Limnells scener ur Hervarasagan
och Palnatokes saga, Berggrens Ingeborgs klagan och Heimdal, en annan
Heim-dal av Wallgren - alla dessa från början av 1820-talet. Några år senare
tecknade eleven Wahlbom åsar och jotar i vilt handgemäng - sagornas kämpar
drabba samman med lössläppt bärsärkarkraft. Eljest förekommo endast några
lätt räknade elevförsök med nordiska ämnen, bland dem Ingeborgs klagan och
Fritiof s lycka, oljemålningar av Qvarnström, utställda 1829.
Den svenskhistoriska ämneskretsen däremot odlades fortfarande, flitigast
Johan Gustav
Sandberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
