Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 3. Hasselgrens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE 1820-1844 343
svenska folket från alla landskap från Skåne till Lappland äro grupperade
kring landsfaderns bild.
Typiskt för tidens pedantiska synpunkter är Heimdals omdöme: "Idén
kunna vi ej neka en viss naivitet, ehuru den för ingen del lämpar sig till ett
konstverk av den omfattning som det ifrågavarande. Den innebär ingen
handling och kan således ej rätteligen få namn av historiemålning."
Oförbehållsamt erkännande ger samma tidning däremot åt Sandbergs
bondtyper i Forssells gravyrverk Ett år i Sverige, som började utges 1827 och
förelåg fullständigt 1835. Kritikern prisar "det nationella i figur, hållning och
uttryck" i dessa bilder och finner verket vara "en heder för den svenska
konsten".
Framför allt blev Sandberg uppskattad och eftersökt som
porträttmålare.
Hans porträtt äro vårdade, säkert och i allmänhet i fasta drag tecknade,
behandlingen slätstruken, ansiktsfärgen - påverkad av Bredas porträtt från
hans sista skede - högt uppdriven och ganska artificiell. Eftervärlden finner
Sandbergs konstnärslynne prosaiskt och torrt, men samtiden prisade honom för
den känsla, han inlade i allt han målade. Hans kolorit blev kallad musikalisk -
"dans ses tableaux tout est accord et dans ses accords tout est coloris" skrev
den ibland affekterade fru Ehrenström i sina "Notices". Vi förstå bättre
lovorden för "precision" i uppfattningen, för rättfram syn på verkligheten.
Uttrycket, att han för "en pensel, full av allvar och besinning" är onekligen
mera träffande än Hammarskölds löjliga fras: Sandberg "doppar penseln i sitt
eget hjärta, därför intränga även hans målningar i alla hjärtan".
Sandberg hade i sin ungdom varit en livlig och impulsiv natur. Tegnér,
som träffade honom i Lund 1818, hade blivit intresserad av hans "raska, öppna,
genialiska väsende".1 Instängd i trånga förhållanden hindrades han från att
utveckla sin talang till det mesta möjliga. Medvetandet härom följde honom
envist. Han klagade ofta över, att hans underbyggnad var vacklande och
hållningslös. Under sin elevtid hade han för att kunna leva ofta varit tvungen
att försumma undervisningen för att själv ge lektioner i teckning - och även
i klaverspelning - för en ringa penning eller för att stryka dekorationer på
Kungl, teaterns målarverkstad.
Han blev aldrig i tillfälle att studera utomlands, vågade ej resa ifrån
sitt brödförvärv. "Gud give, jag blott ett år fick profitera av en skicklig mästares
handledning!" utbrast han, då Fogelberg rest och han själv måste stanna hemma.
1 Brev från Tegnér till Jakob Adlerbeth 20 aug. 1818.
Sandbergs båda Vingåkerstavlor stannade på Sävstaholm. Gustav Vasas staty, omgiven
av bondfolk, finnes i Stockholms högskola, samma motiv i akvarell i Nationalmuseum. Hans
små historiemålningar representeras där av Gustav Vasa talar till dalkarlarna vid Mora. Gustav
Adolf vid Stuhm, tillhörig Nationalmuseum, är deponerad i Kanslihuset. Porträtt på Rosendal
och i övriga slottssamlingar, i Uppsala, i Konstakademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
