Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 3. Hasselgrens sista år - Otto Wallgren, Johan Holmbergsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tidens vindar blåsa åt andra håll än till de klassiska och de svenskhistoriska
motiven, och det visar sig, att historiemålarnas egenart ofta framträder
starkast i deras osökta och omedelbara studier av det levande livet.
Otto Wallgren, f. 1795, d. 1857.
Johan Holmbergsson, f. 1804, d. 1835.
Där äro t. ex. Wallgren och Holmbergsson, skåningar båda.
Wallgren, otadlig akademielev, vann kungliga medaljen tre
gånger, fick efter lång väntan resepension och begav sig till
Paris och Italien. Han målade "Burrus kastar sig för Neros
fötter" – ämnet ur Racines Britannicus – och "Cicero anklagar Catilina" –
Nyström förargar sig över att ännu en gång återfinna "det Westin-Masreliezska
maneret".[1] Men under och efter sin studieresa målade han italienska typer och
övergick småningom till att teckna svenska bönder. Han visade sig vara en
förträfflig tecknare, den enkla, utsparade linjeföringen i den här återgivna skånska
bondflickan äger verkligt klassisk renhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>