Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 4. Fria artister - Elis Chiewitz, Ferdinand Tollin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 GEORG NORDENSVAN
Bland dilettanter i miniatyr- och porträttritning var även Fredrika Bremer,,
som gärna idealiserade de storheter, hon med innerlig beundran avkonterfejade.
Elis Chiewitz, f. Till dilettanterna få vi räkna de flesta av denna tids tecknare.
1784, d. 1839. j)är är t ex Chiewitz. Han hade varit akademielev och utställt
oljemålningar - klassiska ämnen, genrer, landskap. Han utgav ett
Bellmans-galleri i färglagda bilder, de flesta graverade av Ruckman - grovt burleska
figurer, gubbarna uppenbara mera fylla än humor - och därförut ett
teatergalleri - enstaka kostymfigurer, föga individualiserade, av större
teaterhisto-riskt än konstnärligt intresse. Bland de av hans teckningar med pålagd
akvarellfärg, som Nationalmuseum äger, är en bonddans kring majstången. Av samma
hand som denna akvarell äro uppenbart - fastän ej hittills beaktat - de tre
scener ur sångspelet Kronofogdarna på Kungl, teatern, som ägas av
Musikhistoriska museet.
Vida högre än Chiewitz’ teaterporträtt stå de små helfigursporträtt av
förmän och kamrater, som påträffas i den genialiska skådespelaren Olof Ulrik
Torsslows skissbok - teckningar med pålagd färg, figurerna flott skisserade
med humor och överlägsen karakteristik.1 Torsslow försökte sig även i
miniatyr-och landskapsmålning.
Dilettanter äro agronomen Lars Vilhelm Kyhlberg och
majoren-postmästaren Karl Johan Ljunggren, som båda tecknade stockholmstyper, scener
från gatan, från hemliv och sällskapsliv. Att Ljunggrens laverade teckningar
ha en så starkt betonad karaktär av klumpighet är säkert till stor del att
tillskriva tidskostymen, framför allt uniformerna, som äro våldsamt groteska,
likväl knappast komiska. Hans gubbar äro fullt ut lika tidsbelysande som hans
föregångares, räntmästare Mullers gustavianska stockholmsoriginal, som
Hjalmar Mörners samtida bilder från 1820-talet och Fritz Dardels typer från ett
senare skede.
Men över all dilettantism står Ferdinand Tollin, såväl i sina
porträtt som i sina stockholmsutsikter. Han är ej idylliker
och romantiker som Elias Martin - det gustavianska
Stockholms målarpoet - han betonar mindre stockholmsnaturens lyrik än Stockholms
gators och platsers karaktär, den slutna konturen av köpmanshusens båglinje
utmed Skeppsbron, de fasta linjerna i de solida borgerliga byggnaderna uppåt
Kungsbacken. Detta sistnämnda motiv är bevarat i en monumental teckning.
Porträtt tecknade han med kläm och säkerhet - det här återgivna
profilporträttet av August Blanche bär påskriften "mycket likt" - ett av okänd hand
givet vitsord, säkert välförtjänt. Blanche har i sina Bilder ur verkligheten skildrat
sin vän Tollin som "ett brushuvud", en rätlinig karaktär, som aldrig gick
1 I Musikhistoriska museets ägo. Ett tjugutal av dessa gubbar äro återgivna i mitt arbete
Svensk teater och svenska skådespelare. Ej publicerade på annat håll.
Ferdinand Tollin,
f. 1807, d. i
Schweiz 1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
