Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE 1820-1844
355
^^^^^i^^^^^t^^^’ -* , -,
_ « ,u _^A.,A, ^4;% ^ A JU. V*** "..* -" ’
toga, och "galoscher, så mycket som möjligt liknande sandaler". "Den sublime",
som kamraterna kallade honom, svärmade för grekiska hjältar och romersk
dygd, föraktade allt vad genrekonst hette och målade, som det påstås, 3,000
klena små historietavlor.
Den här förut nämnde Johan Holmbergsson var ej heller att räkna bland
vardagsfolket. Som "en gåta för alla och en slags syn för alla" förekom han
på Stockholms gator, klädd i karolinsk hatt och med stav i handen, talade i
gammaldags kärnfulla ord och gjorde på sina samtida intryck att vara en ur
sjusovarsömn uppstånden samtida till Gustav Vasa. Han tecknade flera gånger
sitt självporträtt, är där lång som en Stake, med ett mycket litet huvud och
iförd fantasikostym med Gustav Adolfkrage och pösiga vidbyxor.
Graffman, som blev sinnessjuk, var även han lång och mager, likväl klädd
som vanliga opoetiska
människor. Lätt
inspirerad var han lika
sublim som
Sjöstrand, då det blev
tal om idéernas
höghet och den filiströsa
världens platthet.
Jämfört med en
poetisk imaginations
skatter är
skeppsbromagnaternas guld
endast stoft och aska.
Men att slösande
kunna dela ut poesiens ambrosia bland höga och låga - det är rikedom!
En bland dessa konstvärldens bohemer var några år framåt Finnberg.,
härovan omtalad som porträttör.
Han var född i Pargas i Åbo skärgård, var så gott som årsbarn med
åbogossen Lauréus, blev målargesäll, kom över till Stockholm 1810, tillhörde där
akademiens unga garde, återvände 1817 till sin hembygd, målade där
altartavlor och porträtt. Efter Åbo brand 1827, då han bar sina målningar från
hus till hus men slutligen måste prisgiva dem åt lågorna, kom han utblottad
till Stockholm.
Om hans tillvaro där vet man knappast annat än det Egron Lundgren
berättat. Egron skildrar honom som en krokryggig man, högst allvarlig och
ordkarg, barnslig och enkel, gick sommar och vinter klädd i en gammal kort
päls prydd med snören och slejfer, bodde i Stadsgården i en ateljé, som aldrig
eldades, öppnade sällan sin dörr och logerade gärna om nätterna hos någon bekant,
Graffman. Landskap.
Pennteckning och lavyr 1841. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
