- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
369

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 9. Skolorna, lärarna, högtidsdagen, tävlingsämnen, medaljer - 10. Högtidsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I SVERIGE 1820-1844 369

oförarglig". Ännu i början av 1850-talet undervisade han sommartiden i
antikskolan. Sällan kom någon elev dit, ofta - enligt Carleman - endast denne och
vaktmästare Ernlunds son. Då berättade den gamle professorn historier från
Gustav III:s tid eller tolkade sinnebildslärans mysterier, som han lärt av
Masreliez. Efter lektionen bjöd han på toddy på operakällaren.

Scholander skriver, att Sandberg var "icke avhållen, ej heller riktig gillad
såsom lärare, men eleverna hade respekt för honom".

Forssell var däremot omtyckt. Visserligen såg han sällan på elevernas
teckningar, men han var underhållande och gjorde lektionerna angenäma.

Ännu roligare voro Gerss’ perspektivlektioner om lördagarna. "Kapten
Puff", som han kallades, innan han blev major, var vid denna tid "en originell
man av det lustiga slaget". Scholander skildrar honom som livlig och pratsam.
Han hade en gammal friserad peruk på huvudet, "och pä axeln av en mer än
lovligt fläckig bonjour klängde en gammal papegoja, som stundom bet i
majorens kaluv och förflyttade sig upp i perukburret. Den deltog sålunda i
lektionerna och lät då och då förnimma ett ljudeligt ’goja’." Då läraren motsades
av eleverna, slog han vad med dem om en frukost på Stallmästargården. Han
var för övrigt hjärtans snäll och lånade eleverna instrument och ritmaterial,
som han aldrig fick igen.

Detta var på den tiden, då gamle G. A. Pfeffer var direktör för
byggnadsskolan, som var inhyst i två små rum på nedre botten, och major Blom var
lärare i övre och konduktör Blom-Carlsson i nedre avdelningen. Men
Blom var fullt upptagen av sina mångahanda arbeten, och Blom-Carlsson -
för övrigt en älskvärd och skicklig man - skötte undervisningen ganska passivt.
"Vad de där kolonnerna skulle betyda, som man kopierade utan det ringaste
begrepp om deras ändamål, där de stodo enstaka på en sönderstucken, smutsig
plansch, därom upplyste ingen." Detta enligt Scholanders vitsord. Man fick
reda sig så gott man kunde. När Nyström blev professor, började ljusning
att skönjas.

10.

"Högtidsdagen", som på denna tid firades den 21 mars, årsdagen av
Ritar-.akademiens stiftelse, var årets "händelse" inom den akademiska världen. Då
uppträdde konstens fäder i "trekantiga hattar, stora som matbordshalvor", och
- före den ödesdigra uniformsförändringen 1836 - "i guldbroderade
uniformer från århundradets början, urväxta, beundransvärda i urmodigt snitt och
förvandlande hedersgubbarna till riktiga vidunder".

En lysande företeelse var ock vaktmästare Ernlund i knäbyxor och "en
ofantlig blå frack, fram och bak försedd med konungens namnchiffer i silver,
så stort att det täckte rygg och mage".

24. - Nordensvan. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free