Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 1. Per Wickenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 GEORG NORDENSVAN
att åtminstone i något fall kunna räknas till dessas antal". Han var en av de
bemärkta och eftersökta konstnärerna i den stora konstmetropolen.
Wickenbergs "Effet d’hiver" blev av franska kritiker kallad "en hänförande
komposition, helt och hållet ny och lyckad". Man prisade den poetiska
uppfattningen, det fina natursinnet, målningens enkelhet och dess frihet från
natur-förskönande.1 Man beundrade den disiga, snötunga vinterhimlen och förklarade
det vara omöjligt att på ett mera sant och känsligt sätt återge den holländska
luften. En kritiker utläste ur hans målningar konstnärens varma kärlek till "sa
patrie Holland".
Hans plats bland de bemärkta målarna var given redan vid hans debut i
Paris. Hans framgång inföll på den tid, då den franska landskapskonstens
förnyare ännu ej brutit igenom, då Theodor Rousseau ej släpptes in på salongen,
Barye ej heller, då J. F. Millet ännu ej uppträtt och då det räknades som en
förtjänst hos en målare, att han ingående studerat gamla mästare och såg naturen
med deras ögon. Inom landskapet stodo de gamla holländarna som de bästa
förebilder, och Wickenberg hade såväl i Stockholm som i Berlin studerat dem
med kärlek och fin förståelse. Han tillhör de målare, vilkas väg till naturen
går genom studium av de holländska mästarnas verk och genom tillägnandet
av deras synpunkter. Holländsk vinter hade han ej sett, då han målade sina
första stämningar från kustlandet - hans första resa till "sa patrie" företogs
under högsommaren 1839. Han uttalade sig ringaktande om den lärdom, målaren
for med sig från museerna, men han kunde ej - försökte knappast heller -
under sin korta verkningstid arbeta sig fri från galleriintrycken.
"På våra utställningar", skrev en fransk kritiker om hans målningar, "voro
isen och rimfrosten så att säga hans domän. Han gjorde sig ingen möda att
variera sitt tema: man såg oftast stränderna av en tillfrusen flod med här och var
kringströdda isstycken, en koja, några avlövade träd, snö på marken, på himlen
ett grått töcken, och för att uppliva denna ödsliga syn en hund och två eller
tre barn, röda av frost.. . Men det fanns i denna helhet en sann känsla och
en harmonisk effekt."
Iögonfallande är även likheten mellan hans och några av de samtida
holländska målarnas sätt att måla. Liksom man bland tyska tavlor från
1800-talets förra del finner dukar, dem man ville tillskriva Hjalmar Mörner, Stack,
Palm, Bennet eller Boklund, men som äro signerade Burkel, Ött, Jacobs, Moritz
Muller, Richard eller Max Zimmermann, så kan man stanna framför ganska
typiskt Wickenbergska landskap, som befinnas målade av holländska målare.
Från Nya Pinakoteket i Munchen fore de senaste omstädningarna har jag i
minnet ett holländskt vinterlandskap av Schelfhout, signerat 1835, med Wicken-
1 "Des pareils artistes, qui ne flattent rien, pas méme la nature, sont bien rares et bien
difficiles å rencontrer", skrev Jules Janin i tidskriften L’Artiste. Samma kritiker kallade
Wickenberg "un grand maitre dans 1’art d’étre simple et vrai".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
