Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 4. Josef Magnus Stäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 GEORG NORDENSVAN
Men bäst familjegossen beskriver denna fantastiska värld, hejdar han sin
hänförelse med tillägget: "Dock har naturligtvis vårt husliga liv företräde."
I Rom stannar signor Giuseppe 3 år, trivs som fisken i vattnet, njuter av
den italienska naturens "sköna form" och tänker "sublimare tankar än de
vardagliga".
Bland hans tavlor från denna tid nämner han en vy "i karaktär av romerska
kampagnan", mariner, komponerade från motiv av Napoli» omgivningar,
"venetianska kustfartyg på Lido", "fartyg vid månsken i närheten av Livorno",
"landskap i Tyrolen (komponerat)" m. fl.
Hans hemsända målningar säljas fortfarande till Konstföreningen och
privata. Akademien är mycket nöjd med hans arbeten, Fahlcrantz finner ett av
hans månsken äga "utmärkt sanning och skönhet", och Nyström, som förespår
honom en "vacker karriär i sin konst", intygar, att hans år 1844 och 45
hemsända dukar väcka uppseende och vittna om avgjorda framsteg.
Officiellt yttrar akademien, att Stacks utsikter av Tivoli och Napoli vittna
om grundliga studier efter en skön natur "samt röja känsla och harmoni i
sammansättning och klärobskyr bredvid sanning och noggrannhet i utförandet".
Själv anser sig Stack ej vara en av Europas utmärktaste artister. Han har
förtrott en vän att de tavlor, som han har under arbete i början av 1845, "målas
och övermålas, bliva ändock sk**, och jag är ibland färdig att misströsta
men har dock litet hopp kvar... ’Himlen är ett helvete’, sade alltid Fahlcrantz,
och vad den italienska beträffar, så har han mer än rätt. Men tålamod!!"
Två månader senare yttrar han om samma tavlor, att de nu äro färdiga:
"Måtte jag snart slippa se dem, ty de se djävliga ut!" En månad därefter
äro de på väg till Stockholm: "Vad ovett som kommer att vankas!"1
Och när det i stället för det väntade o vettet höres endast beröm, så finner
han bedömarna blinda.
Men munter och glad är han, nöjd att få arbeta i lugn och trevnad i det
stilla Rom och slippa flacka världen omkring.
Slutligen måste han ändå packa in för att fullborda sin bildning i Paris.
Från Rom reser han norr ut sommaren 1846, långsamt, med uppehåll här
och var, inträffar i Paris på hösten och stannar där 2 år, en utflykt under
juli och augusti 1847 till Belgien och Holland inberäknad. Med ledning av
några sommarstudier från Haarlem målar han efter sin återkomst till Paris
"ett vinterstycke till nästa salong".
Han har framgång även i Paris, får kort efter salongens öppnande sälja
en av sina tavlor till Société des amis des arts för 500 francs.
För övrigt lever man stillsamt och anspråkslöst i Paris liksom i Rom. Av
resande landsmän har man lika liten glädje här som i Italien.
1 I brev till Carlo Gnospelius, "Professore di Musica", i Napoli, 27 febr. och 13 april
1845.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
