Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 7. Robert Vilhelm Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSVENSKAR OCH ROMARE 417
körande solens vagn" 1831, får kungliga medaljen året därpå, biträder
Sandberg vid utförandet av freskerna i Uppsala domkyrka och vinner den stora
allmänheten med folkliga genrer, utställda 1834 - bland dem den av Sandberg
inspirerade "Midsommarfest på gränsen mellan Småland och Blekinge", redan
före utställningen inköpt av kronprinsen.
"Vardagslivets poet i den bildande konsten", kallar honom Fredrika Bremer,
som - själv född i Finland - i honom ser en löftesrik ung landsman. Hans
ämnen äro omedelbart tilltalande: "en ung karolin med träben berättande sina
äventyr", en tiggande dalfamilj undfägnas i en stuga, en vandrande västgöte
i Blekinge, en gumma vid sin spinnrock -. "den trevligaste och snyggaste av
spinnande gummor", yttrar Fredrika Bremer. Konstnären är "en livlig ung
man, som jag tror att det blott felas en djupare bildning för att gå mycket
långt på den väg han valt".1 Hon beundrar den milda grå dagern i hans stugor,
Arfvidsson finner hans "färg och ljusdunkel förträffligt, hans tavlor äro i det
avseendet verkliga bijoux", han förmår göra själva trasorna eleganta, däremot
invändes, att "hans kompositioner och huvuden hava aldrig förrått särdeles
uppfinning" - han var med andra ord mera målare än anekdotberättare.
1836 utställer han en finsk herdeflicka samt motiv från Vingåker och
Dalarna - bl. a. Utvandrares avsked - och 1838 Dop i en lantprästgård.
Vid denna tid vistas Ekman som akademiens pensionär i Paris. Han har
rest dit genom Holland och målar för Delaroche, Från denna tid är
historietavlan "Svensk inkvartering under 30-åriga kriget" - inköpt av konungen.
Dardel omnämner honom som "en begåvad målare", som dock saknar studier -
han målade likväl Dardels porträtt "med en förvånande lätthet". Kamraterna
sakna hos honom kraft och fasthet i viljan. Han är avundsam, "kan ej tåla
den tanken att Wickenberg har mer talang och mer lycka än han" och är tidtals
så modlös att han ej gitter arbeta. 1840 reser han till Italien, hemsänder genrer
därifrån, stråtrövare och lantliga familjescener. Men han uppför sig här
liksom i Paris föga berömvärt, hans svaghet för glaset skadar konstnärskårens
anseende, han har i Rom "förvärvat sig en så beklaglig namnkunnighet", att
kamraterna äro glada, då han rest därifrån.2
Resepensionen innehade han till 1843. Till Stockholm återkom han 1844.
Han blev året därefter ledamot av akademien och därmed "kungl, hov- och
historiemålare", utställde italienska sujetter, porträtt och genrer. Men han tycks
ej ha funnit sig i stockholmslivet, ty samma år tar han sitt parti och reser
över till Åbo. Dit förde han med sig ett par finska genretavlor, motiv ur
Älgskyttarna - dans i pörtet i eldsbelysning - och ur Julkvällen -. Pistol
berättar i stugan. Målningarna utställdes och väckte ett sensationellt uppseende,
1 Brev till P. J Böklin 1834.
- Brev från Wickenberg till Adlersparre 3 juli 1839, från Wahlbom till Wetterling 27
jan. 1839 och från Egron Lundgren till Anckarsvärd 27 maj 1843.
27. - Nordensvan. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
