Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 7. Robert Vilhelm Ekman - 8. Karl Plagemann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 GEORG NORDENSVAN
konstnären fann i sitt hemland ett rikt fält för sin verksamhet och kunde i januari
1846 meddela Anckarsvärd, att han där hade "utsikter rätt briljanta":
"Beställningar inlöpa varje dag från olika delar av landet, ett allmänt
intresse för konsten har prononcerat sig, en konstförening skall bildas utom att
man ivrar för ett rit- och målningsinstitut etc. Dessa äro nu rätt välmenta
och välgörande mouvementer, som bevisa att smaken i allmänhet och hos
enskilda är uti ett tilltagande, då gunås i Sverige det tycktes mig vara
motsatsen. Följden av allt detta konstsinne här haver för mig varit av den
beskaffenhet, att jag har beställningar för en fixerad summa av tolv tusende två
hundra riksdaler rgs, ingen tavla under 400 rubel och maximum 6,900. Dessutom
är det fråga om att koret i domkyrkan här i Åbo skall dekoreras al fresco per me.
Jag tycker mig höra vissa personer säga, när denna min framgång bliver
bekant, att uti de blindas rike är den enögde kung, men blinda äro de icke
här, de både hava sett och hava mycken känsla och sunt omdöme, mer än
man tror, och vad den enögde beträffar kan hans öga skärpa sig ju mer han
får tillfälle forska på sin väg."
Ekman framhåller, att hans framgång delvis berott på, att han är född
finne, "emedan man här gynnar allt finskt och äro därför mycket patriotiska,
vilket gäller finnarna till heder".
För de uppgifter, som erbjödo sig åt den hemkomne, var dennes förmåga
visserligen ej nog stark, djup och omfattande. Men han blev likväl vågbrytare
för den finska konsten, blev den förste som praktiskt visade, att konst kunde
trivas och att en konstnär kunde leva inom Finlands gränser. Han målade
freskerna i Åbo domkyrka - bibliska och historiska ämnen - sökte konstnärligt
uttryck för de finska myternas gestalter, framställde finskt bondeliv och finska
typer, målade altartavlor och ceremoriibilder och verkade som lärare vid finska
Konstföreningens år 1846 bildade skola i Åbo.
Gemensamt för flertalet svenska konstnärer var deras medvetna sökande bort
från sitt eget. Ekmans väg förde honom hem - han är därigenom ett undantag
bland sina samtida.
8.
I Rom är Plagemann näst Byström och Fogelberg - de båda
gamla, på platsen bofasta och näst Södermark, som kommer
och far - den äldste svenske konstnären. Han har vistats där
alltsedan 1831.
Som personlighet är han en originell företeelse i den svenska romkolonien.
Även som konstnär intar han där en undantagsställning - han är den ende,
som är de gamla mästarnas lärjunge.
Något snille är han ej och lika litet någon eldsjäl. Oryggligt kolugn tar
han dagen som den kommer, vill först och sist leva efter eget huvud och offrar
ej en tanke på om han är konsekvent eller ej. När han med pennan i handen
skildrar några av sina upplevelser, är han förtroendefull och orubbligt allvarlig,
Karl Plagemann, f.
1805, d. i Rom
1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
