Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 8. Karl Plagemann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 GEORG NORDENSVAN
examen, flitade ett år vid bergsskolan i Falun, levde en tid en dandys liv i
Stockholm, fick plats på apotek i Kristianstad, laborerade sedan i Stockholm.
I sina anteckningar uppger han, att hans intresse för målning väcktes under
ett besök i Köpenhamn, men att han till en början drog sig för att uppge sin
framtid för det ovissa artistyrket - "alltid", skriver han, "ansåg jag en
medelmåttig konstnär för ett högst föraktligt och ynkeligt ting". Han fick emellertid
försöka sig som elev pä Westins ateljé. Mästaren arbetade då på Jakobs kyrkas
altartavla, och ynglingen sade till sig själv: "Du har så stort rykte nu, ja, så bra
som du kan jag nog bli." Varpå han, "ehuru nu gamle slyngeln", tog plats
bland gossarna vid Konstakademien. Detta hände 1827.
Efter få månader flyttade han upp i modellskolan och vann pris tre gånger
för målningar: Epaminondas död (1829), Herkules på bålet (1830) och "Faeton
kör solens vagn i den stund Jupiter emot honom slungar sin åska" (1831).
Dessutom utställde han några småtavlor, bland andra "En häxa, som nedstigit
i ett valv, vars ägande henne bestrides av framkommande gastar, men vilka hon
söker avvisa med trollmedel".
Sommaren 1831 avför han till Italien i sällskap med engelske
legationssekreteraren St. George, ivrig amatör, som bjöd på resan. Från färden antecknar
Plagemann: "En mörk natt, som vi genomforo Smålands skogar med sina i
mörkret svarta taggade linjer, satt jag försänkt i tankar om mina kommande
öden. Mina engelska vänner sovo en djup sömn, och min bön till den Högste
var: Late du mig aldrig återkomma till detta land, om du ej skänker mitt hjärta
känslan av oberoende!"
Efter en tids vistelse hos St. George i Torino slog sig Plagemann ner i
Firenze, stannade där i 2 år och målade Herdarnas tillbedjan - altartavla för
mecenatens födelseort i Irland - och Leda med svanen för densammes privata
uppbyggelse.
"Min solitära sejour i Florens", skriver han längre fram, "var som
väckelsens dagar, vad mina konståsikter beträffar". Han studerar kyrkornas målningar,
forskar i biblioteken och läser i familjearkiv gamla brev "från Italiens större
mästare till vänner och kamrater i yrket, där de tala om sina arbeten, sina
åsikter och sin mekanik". Han lever sig in i gamla tider och har klart för sig,
att han ej vill lära av de levande. "Alltsedan jag funnit, att jag ej varit på
rätta vägen med vad jag inhämtat av Westin, hade jag fattat aversion för att
hos någon modern mästare måla och kopiera ett visst maner. De döda hade
väckt min känsla, de döda skulle bliva mina ledare."
Bland dessa döda var det Rafaels närmaste föregångare, han korade till
sina förebilder. Han biktar, att den oskuldsfulla noblessen hos de toskanska
konstnärerna intog honom för alltid, för honom blev 1400-talet fram till Rafael
konstens blomstringsskede, och Michelangelo, som, gripen av högmod och i
förakt för denna himmelska enkelhet, svängde sina penslar i tusen djärva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
