- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
431

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 10. Fredrik Vilhelm Scholander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PARISERSVENSKAR OCH ROMARE 431

man hade varit en älskvärd och gladlynt herre utan överdrivna bekymmer för
morgondagen. Efter gjord konkurs - han var köpman - hade han fått
anställning i postverket. När han dog, var lille Fredrik 8 år gammal, en
vild-basare med avgjorda konstnärsanlag, väckta av andan i hemmet, av moderns
sånger och sagor och av gubben Acharius, som umgicks i familjen och som
införde gossen i historiens och sagornas värld. Deras söndagspromenader på
tu man hand gällde gärna livrustkammaren, och till programmet hörde ett
besök hos Sankt Göran i Storkyrkan. Sankt Göran i sin gyllene rustning högt i
sadeln och med lyftat svärd för att ge den ohyggliga draken dödshugget blev
gossens drömmars ideal.

Att han skulle bli något annat än konstnär kunde knappast sättas i fråga.
Nyström, som blivit gossens förmyndare, bestämde följaktligen, att han skulle
bli arkitekt. Arkitektyrket erbjöd en tryggad levnadsställning, och Sverige
behövde arkitekter med konstnärsbegåvning och skåp arf örniåga. Själv hade
Nyström gått den vägen, "alltså måste den passa även för mig", skrev Scholander
längre fram i tiden. Nyström var en man, som krävde lydnad. Och gossen lärde
att lyda och att tiga. 15 år gammal blev han 1831 inskriven i akademiens
byggnadsskola, var om somrarna murarlärling och blev i sinom tid gesäll. Under
5 somrar murade han upp hus i Skinnarviksbergen och vid Brunkebergstorg i
sällskap med basar och gesäller, som räknade arbetstiden efter antalet supar,
de hunno inmundiga.

Om vintrarna rörde han sig i överklassen. Fattig som han var, hade han
orsak att skämmas över sina "självlagade byxor och dåliga nattkappor". Han
fick emellertid se världen från olika sidor och genomlevde några lärorika
ungdomsår.

Vid akademien mottog han flera belöningar, gjorde projekt till "allmän
auktionskammare", "ridskola", "badinrättning", "museum" (1832j, fick en
anställning som konduktör vid slottet och en annan vid stadens byggnadskontor
och var redan ansedd som en skicklig man i sitt fack, då han 1841 erhöll
resestipendiet på 3 år.

I november samma år träffades han i Paris hos Nyströms gamle lärare
Hipp olyte Lebas, som fortfarande hade en eftersökt arkitektskola, samt
installerad i ett litet hotell vid Quai des grands Augustins.

Kamraterna på ateljén funno i nykomlingen en originell nordbo, "un peu
sauvage". Bland dessa kamrater voro flera, som i framtiden skulle skapa sig
berömda namn. Där var främst Charles Garnier, där voro ock Louvet, Leconte,
Bourgerel, Ballu, Demangeat.

Det var gossar som kunde arbeta. "När den unge, levnadslustige fransyske
artisten krökt ryggen under arbetet vid dagens början, rätar han ej ut sig före
dess slut", berättar Scholander för Anckarsvärd. "Och ej en dag blott, hela
året håller han ut på det viset."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:14 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svekon19/1/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free