Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 10. Fredrik Vilhelm Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSVENSKAR OCH ROMARE 433
uti att känna Neapel och i synnerhet Pompeji före Rom, ty i denna antika staden
(Pompeji) ser man saker fullständiga, varom man i Rom måste göra inkompletta
idéer efter de illa medfarna ruinerna."
I Neapel sällskap med fyra pensionärer från akademien i Rom: Ballu,
Paccard, arkitekter, Brisset, historiemålare, och Lanoue, paysagist. I Pompeji
bor sällskapet hos ett bondfolk utanför staden. "Vi arbeta från 6 om
morgonen till 6 på kvällen, och jämfört med vad som är att göra hinna vi ingenting.
Det undersköna Paestum ha vi exploaterat alla fem tillsammans." Capri och
Sorrento - sjösjuka och föga glädje av färden. Ännu återstå 10 dagar i
Pompeji, sedan 14 dagar för Neapels museum - det blev i själva verket 24 dagar
i Neapel.
Vesuvius bestegs av Scholander och Bourgerel en månklar natt, "vi basade
åstad rakt från Pompeji på bergets brantaste sida, som aldrig bestiges, och efter
tre timmars krypande på händer och fötter hunno vi spetsen. Utan vägvisare,
som nekade att följa, gingo vi båda ner i kratern, framkommo till själva
kraterkäglan, där Bourgerel i ett hål antände sin pipa och jag en fackelstump. När
vi klättrat upp ur kratern kommo några vägvisare och blevo ovettiga för det
vi ’i onödan vågat våra liv;, mumlade om galna engelsmän o. s. v. Och med
allt detta var hela affären ej farligare än ett vanligt fyrverkeri, tycktes mig.
Då jag var i djupet, tänkte jag på ditt planschverk och att en ritning i två
kulörer av kraterns interiör kunde bliva ofantligt vacker och intressant,
någonting i denna genre (teckning) med månsken så som jag såg det, det var syperbt
och så väl arrangerat, att alls ingenting återstod annat än att kopiera."
Från Napoli gick färden norr ut, fortfarande med uppehåll och ritning på
sevärda platser. Den 29 nov. skedde intåget i Rom genom Porta Maggiore, över
Forum och fram till Albergo del Sole.
Bourgerel fortsatte snart till Grekland. I hans ställe kom Demangeat och
en annan arkitekt Bertrand. Och där blev hushåll på tre man hand vid Piazza
Monte d’0ro.
Klockan 5 varje morgon var Scholander på benen, körde upp kamraterna,
knuffade dem ned till café Rospoli vid Corso och sedan ut att teckna i palats
och kyrkor. "Dagen blev väl använd", försäkrar Demangeat 37 år efteråt. Men
Scholander fann den ej räcka till.
Middag hos Lepré och därifrån till café Greco. Scholander redde sig med
alla språk och var tolk mellan de svenska och franska vännerna och tyskar,
ryssar, spanjorer.
Från Rom ställdes efter 4 månader färden åter söder ut. Den utsträcktes
nu till Sicilien, i alla intressanta småstäder gjordes uppehåll, och arbetet bedrevs
hela sommaren igenom med en kärlek till konsten, så stark som den kunde
vara i 40 graders värme.
Följande vinter är Scholander åter i Rom. Landsmännen berätta i brev hem
om de "härliga saker", han för med sig i sin portfölj.
"Scholanders iver och verksamhet är ovanlig", skriver Fogelberg till
akademien. "Det kan ej fela att han ej blir för oss en högst nyttig konstnär."
28. - Nordensvan. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
