Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Karl Wahlbom -- Egron Lundgren - 1. Karl Wahlbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL WAHLBOM - EGRON LUNDGREN 443
.teuren vände jag således aviga sidan åt och står nu med foten lyftad att avtåga
åt Bayern. Det skall bli rätt roligt att få göra dessa ritningar. Greve Rosen,
som är förslagets upphovsman, talar förmodligen några ord med professor
Fryxell därom, och det skulle kunna hända, att man i Sverige kunde få ut en
ny upplaga, vederbörligen försedd med träsnitt... Min gode bror, jag ger dig
i uppdrag att taga pr. Ling i hand och i famn på mina vägnar . . . För övrigt
är det både roligt och ledsamt och mest ledsamt att få pengar på det viset;
mynt är alltid bra men sättet!! Emellertid fägnar det mig att jag kommer
att arbeta i ett ämne, som så mycket bör intressera svenskar som Gustav Adolfs
historia. Det är ett sätt att avtjäna den allmänna skuld, jag råkar i."
På förläggarens bekostnad reser han till Tyskland, besöker Nurnberg, Prag
och Wien, studerar 1600-talets byggnader, typer, kostymer, vapen och
återkommer till Paris med en rik samling utkast. Enligt Albano-Adlersparres
uppgift skulle han lämna 100 teckningar, som skulle betalas med 100 francs stycket.
Men företaget gick om intet, den engelske förläggaren gjorde konkurs, och
den hägrande framgången uteblev. Studierna från resan fick Wahlbom sälja
till en konsthandlare, som lär ha erbjudit sig att köpa allt vad han åstadkom.
Om resultatet av denna uppgörelse tiga hävderna. "I alla fall är olyckan ej så
fasligt stor" enligt Olof Tryggvasons åsikt. Han "är filosof och nyttjar en rock,
som kostar blott 15 francs ny", skvallrar Egron Lundgren, som nu anlänt från
Stockholm. Löjtnant Fritz Dardel, som bor på samma hotell, skildrar Wahlbom
som "en liten man med glasögon, samvetsgrann, hederlig, blyg och
tillbakadragen". Men med Egron disputerade Wahlbommen rätt skarpt i all vänskap,
och inför sina närmaste hemma gav han luft åt sin förargelse över att
vederbörande fortfarande lämna honom på bar backe.
"Det är svenskarnas egen dumhet", har han skrivit till Wetterling, "att
avguda allt som kommer från utlänningen och misstro och förakta allt vad de
själva göra, som hindrar någonting att från början komma upp och sedan
fortgå och utbilda sig ibland dem. Det är rent av dumhet att ej med mildhet
kunna se en sak i början och understödja dess utveckling; vad fan, Paris vore
ej en smul bättre än Stockholm, om ej fransoserna hade nog självkänsla att
värdera sig själva . . . Ingenting hindrar oss att ha goda konstnärer hemma mer
än det snart sagt förakt och misstroende, som svenskarna själva lägga på dem
därför att de ej äro utländska. Eller böra vi undertrycka det vi ha därför att
det ej liknar fransosen eller tysken eller italienaren etc. Tvärt om vi böra
låta det fortgå och utveckla sig, så få vi någonting eget! Eller måhända vår
Herre givit privilegium åt alla andra nationer på snille och känsla, oss endast
undantagna? Så illa är det väl ej; vi stå efter, det är sant, men vi ha precis
samma medel att komma fram med som alla andra."
Han vill ej leva på nådegåvor, och han undanber sig penninglån från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
