Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Karl Wahlbom -- Egron Lundgren - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 GEORG NORDENSVAN
anser,1 att Wahlbom "i många delar står på samma linje som de yppersta,
vilka strävat med hästar och människor", och hoppas att det "tör väl komma
en tid, då åsikterna förändras så att Wahlboms arbeten skattas långt utöver vad
vi föreställa oss och han själv med dem menat".
Själv hyser Wahlbom inga inbilska tankar om sitt konstnärskap. Utmanande
vill han aldrig vara, och köpman är han minst av allt. Om han ej satte en ära i
att hans eget arbete "så länge som möjligt" skulle utgöra hans enda kassakista,
så ville han skänka bort sina arbeten för att slippa fundera över vad de kunde
vara värda i pengar.
Han hade börjat som tecknare, improvisatör med en "otrolig lätthet att
komponera", slog sig så på att utföra sina kompositioner i akvarell, övergick
omsider till att måla i olja.
Den dominerande egenskapen i hans konstnärslynne är fantasiens livlighet
och framställningens rörlighet. Antingen han framställer människor eller djur
förstår han att sätta dem i fart, gripa en ögonblicklig rörelse och raskt återge
den ur minnet eller med ledning av en skiss, kanske gjord med några få drag.
Anslaget är fullt av käckhet och kraft, formen likväl klart och bestämt uttryckt.
Samtida fmna sammanställningen i hans målningar "besynnerlig, ja,
onaturlig". Om hans första Slaget vid Stuhm (1846) skrev Dagligt Allehanda,
att han "överlämnar sig åt inflytelsen av en häftig, självstegrad och överdriven
imaginations förvillelser" - såväl konungen som hästen ha "blivit av lutter
duktighet så tillbråkade", att man kunde tro båda vara rusiga. Det hela är likväl
snillrikt, äger kraft, livlighet, karaktär, säkerhet, käckhet och vacker färghållning.
Även hans yrkesbröder påpeka, att han drivs av lust att gå utom reglerna.
Han ansåg .- yttrar Scholander i en anteckning, nedskriven på begäran av
Adlersparre - "att konstens uppgift just bör vara återgivandet av naturens så
att säga oöverlagda momenter. Dessutom målade Wahlbom aldrig för att behaga
eller följa andras tycken utan endast för att lösa de problemer, han för sig själv
uppställde - och dessa voro oftast mycket svåra, till och med olösliga."
I sin ungdom hade han brottats med nakna kämpar - längre fram var
det i hästarnas ställning och rörelse han gav lösa tyglar åt sin lust för
teckningens livlighet. Han målade piruetterande rashästar, hästar i beteshagen, hos
hovslagaren, vid badstranden, utanför stallet - ofta sådana ämnen, som måste
målas ur minnet, efter ett ögonblicks intryck och där allt beror på iakttagelsens
skärpa och på herraväldet över uttrycksmedlen.
Han påpekade själv en gång, att det är något helt annat att måla hästar
i rörelse än att skissera dem i några penndrag. Utan tvivel hade han rätt -
det är i allmänhet oändligt mycket lättare att skissera än att genomföra ett
konstverk av vilket slag det än må vara. Även i sina målningar är Wahlbom
först och sist tecknare. Och i sina improvisationer med färg eller utan är han
1 Brev till Höckert dec. 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
