Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Karl Wahlbom -- Egron Lundgren - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 GEORG NORDENSVAN
6.
Han blir med största gästfrihet mottagen av sina vänner från Spanien,
införes i familjer och i förnäma kretsar, gästar på slott och lever aristokratliv
bland hertigar, lorder och damer i siden med pudrade lakejer bakom stolarna.
I stället för de spanska städernas måleriska virrvarr finner han sig omgiven
av korrekt och gedigen lyx.
I London slår han sig ner i Kensington och inrättar åt sig ett hem, som
är "utomordentligt trevligt och komfortabelt. . . fint, städat och elegant".
Han blir omtyckt som spirituell sällskapsman och som habil konstnär.
Hans spanska målningar och teckningar säljas, han får beställningar på porträtt
av damer och barn.
Hans rykte tränger till de högsta kretsarna. Drottning Viktoria uttalar sin
önskan att få se hans skissböcker. Hon utväljer åt sig en hop blad ur dem,
gör nya beställningar, bjuder konstnären till sitt skotska slott Balmoral, ger
honom i uppdrag att utföra en serie scener ur Shakespeares dramer, sådana de
uppföras på The Princess Theatre, och att måla festligheter vid hovet,
trupprevyer, prinsessors dop, konfirmation och bröllop.
Han uppträder nu i hovdräkt, med värja och trekantig hatt, i knäbyxor
och silkesstrumpor, kras och manschetter, vit siden väst, mörkgrön frack med
sidenbeslag. "Jag har ej varit så tokroligt kostymerad sedan i romerska
karnevalen", skämtar han vid tanken på sin ställning såsom drottning Viktorias
hovmålare. Men mycket kan människan tåla utan att förgås. Han medger, att
han tjuter med ulvarna men anför till sin ursäkt, att han varit tillräckligt
länge i smedjan för att veta att man måste smida medan järnet är varmt.
Nu är han nöjd att vara "i en ostörd ställning, omgiven av goda vänner och
med lätthet att kunna nå nästan allt vad som mest intresserar" honom. Är
dessutom "fri från oket av publika tjänsteåligganden" - akademien hemma
spökar fortfarande - och prisar sin "förmåga att kunna vara glad, att liksom
kunna emottaga solsken in i hjärtats gömdaste fibrer".
Det framgår likväl av hans självbekännelser, hur mycket starkare detta
solsken är, då han lever ett fritt vagabondliv än då han rör sig i societeten. Han
längtar till Rom, till sol och värme. Men han har satt sig i sinnet att arbeta
sig till framgång och oberoende. Med målet ständigt i sikte arbetar han "som
en åkarhäst". Och när han gör sig skyldig till ett sådant pojkstreck som att
hösten 1857 försvinna från sina vänner och kunder och återvända till
zigenar-landet söder om Pyrenéerna, så gäller det endast ett kort besök för att friska
upp målarögat och öka sin samling av studier.
Till Paris gör han naturligtvis en och annan utflykt. Under de 4 åren i
Spanien har han stått utanför all annan beröring med den samtida konsten än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
