Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Karl Wahlbom -- Egron Lundgren - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 GEORG NORDENSVAN
Att allt går honom väl tillskriver han sin lyckliga stjärna - "lyckan
förföljer de våghalsiga".
Han uppfattar gärna sig själv sorn en kastboll, en zigenarnatur. Han prisar
sitt lätta sinne, men i själva verket sätter han större värde på sin
"hård-hjärtenhet", sitt "sunda, svenska förstånd". Han ser klart och nyktert på livets
förhållanden och låter alldeles icke slumpen råda.
Han är en ganska lugn natur, alls ingen eldsjäl. Inför det sköna känner
han en stilla, innerlig men aldrig högröstad förtjusning. Han trivs som fisken
i vattnet i vimlet av ett sydländskt måleriskt uteliv, men han har på samma
gång en stark dragning till ensamma drömmar och tysta tankeutflykter. I det
förfallna munkklostret i Toledo, i Ravenna - "ett stilla, bortglömt och
drömlikt ställe" - i Perugia, "trettonhundratalets Pompeji", i dessa medeltidsstäder,
där allt är gammalt som en saga, där är han hemma, ensam med sin "rörliga
inbillningskraft, som är en målares paradis och hans guldgruva".
Fantasi, imagination - ett ord som förekommer på varje sida av Egrons
konstbetraktelser - är i hans ögon den främsta egenskap, konstnären kan äga.
Konsten, upprepar han ofta, är en outtömlig ökenkälla, uppfriskande och
glädjande. Dess uppgift är att lära människan läsa i naturens stora bok, att
höja hennes sinne från vardagslivet.
All sann, all verklig skönhet är ren och oskuldsfull, ärlig och uppriktig.
Värdet hos ett konstverk beror först och sist på den känslans skönhet och ädelhet,
som framkallat detsamma. Saknar konsten poesi, innerlighet, flykt, då är den
ej längre konst utan hantverk, men den kan vara äkta och upphöjd konst,
även om dess uttrycksmedel äro naiva och enfaldiga.
Det han söker i konsten är förutom skönheten det uppriktiga, innerligheten.
Hans väg för honom tillbaka till den stora konst, han drömt om i sin
ungdom. Han slutar som hängiven lärjunge åt de italienska medeltidsmålarna.
Hos dessa konstnärer, som med okonstlad uppriktighet bekänna vad som i livet
skänkt dem den största och mest äkta glädje, finner han "ärlighet och
sannfärdighet, livlig och frisk imagination, mannakraft, snillrikhet, fromhet,
blygsamhet, stor talang, gudsfruktan, flit". Inför de gamla lär han sig förstå konstens
majestät. Hos dem finner han den upphö j dia konst, han trånat efter, den konst
som lugnar sinnets oro, vaggar tanken i drömmar och höjer själen till det
överjordiska.
Att komma från denna konst till nutidens, det är att komma från barnhuset
in på gubbhuset.
"Prosans syndaflod", biktar han från Sevilla 1868, "översvämmar så hela
världen, att varje fläkt av poesi måste sökas över den flata vanligheten liksom
på en vandring bland bergstopparna ovan molnen, ett slags Ararat. I den
världen har jag klättrat som en hungrig get."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
