Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Karl Wahlbom -- Egron Lundgren - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 GEORG NORDENSVAN
naturen gömmer - fastän karg och fattig med skarpa färgmotsättningar, blått,
grönt, grått. Redan 1853, då hans anställande vid akademien är ifrågasatt,
yttrar han till Nyström:
"Det inflytande jag skulle försöka utöva hemma, vore säkerligen icke annat
än att på allt sätt söka uppmuntra den uppväxande målargenerationen att så
mycket som möjligt sysselsätta sig med den svenska naturen och återgiva den
så troget som möjligt. .. Vi hava icke råd att uppmuntra våra få talanger till
att försöka måla tavlor i Rafaels stil." Och han vet att han har kamrater
hemma, som bättre än han kunna för ungdomen påpeka "vad som är rent av
egendomligt för vårt klimat".
Han hälsar med glädje varje åtgärd, som hemma vidtages i avsikt att
popularisera konsten. Då Nationalmuseum blivit öppnat för allmänheten,
påpekar han bland annat, att folkmassorna där samla sig framför konstverk med
inhemska motiv, och framhåller, att detta sakförhållande visar målarna den
väg, de böra gå.
Men det han avgjort misstror är clen fornnordiska riktningen inom konsten.
Han har inga sympatier för de gamla göterna, de framstå för hans inbillning
"som ett slags vilt, illaluktande boskap", och det är med fasa han tänker på
deras blodiga slagsmål, mord och råheter. "Mycket mera sympatiska äro för
mig fauner och satyrer, tritoner och najader."
Ett drygt arbete väntar kulturens såningsmän i Sverige. Ännu skönjes
knappast någon strimma, som bådar en morgonrodnad. Han finner konsten där vara
lika oförstådd som ett främmande språk, till vilket man icke har något lexikon.
Och frågan blir för honom, hur detta främmande språk skall kunna spridas
bland folket för att glädja, uppfostra och förädla.
Det som gör honom nedslagen är att man så föga saknar det man ej äger.
Vi ha ännu ej kommit så långt i bildning, att vi lärt oss inse önskvärdheten
av att äga en nationell konst. I England har konsten utvecklat sig naturenligt,
i överensstämmelse med folkets behov och sympatier och ganska oberoende av
påverkan från andra länder. Men svenskarna leva i en trång synkrets och bli
lätt närsynta. De anse sig ej behöva mera uppfostran än den de fått. Vår
självbelåtenhet hejdar och hindrar utvecklingsarbetet. Det är behovet av konst, som
framkallar konsten, och ett folk får av konst precis vad det begär av densamma.
Det gäller att väcka behov av skönhet, och det är folkets framåtskridande i
bildning, som skall komma konsten att växa.
Fort kan det ej gå framåt. Det fordras långa tiders arbete i kärlek och
tålamod. Vår konst är ett lindebarn, som måste uppammas försiktigt. Och det
är misstag att försöka "plantera vindruvor, där jordmånen ännu är för mager
att kunna frambringa annat än enbär och islandsmossa".
"Hur länge", undrar han, "skola vi vänta att få se någon apostel uppträda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
