- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
489

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 7. Qvarnström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OSKAR I:s REGERINGSTID

489

krokvägar eller till att söka framgång på annat sätt än genom sitt arbete, att
han ej bugade och lismade inför sina överordnade och talade ett annat språk
ute i världen äri inom sitt hems fyra väggar.

Qvarnström var en stolt natur. Han kunde tiga men ej tigga, han var
godmodig och allt annat än inbilsk, men att krypa var aldrig hans sak. Han blev
ej en "persona gråta" hos de högtställda, och hans dekorativa arbeten för
slottsvalvet drogo ej med sig
några ytterligare
beställningar från
kungaborgen, där skulptörerna
plägat ha sin bästa
marknad.

Han lärde sig av
livet förbehållsamhetens
och självbehärskningens
konst. Han yttrar i ett
brev till Wahlbom, att
han aldrig behövt ångra
sig, då han tegat, men
däremot ofta, då han
talat. Han var ej rädd
för att lägga sitt ord i
vågskålen, men att
bråka i onödan var lika
litet hans sak som att
intrigera. Retad kunde
han brusa upp och
förivra sig. Medvetandet
härom grämde honom,
liksom det å andra
sidan kunde göra honom
nedslagen, att hans
ovilja mot att blanda sig i frågor utan betydelse blev uttydd som liknöjdhet
och köld.

Tillbakadragen och föga meddelsam avstod han - enligt Nyströms yttrande
- av smak "från de fördelar, som ett livligt umgänge med yrkesbröder medför".
I praktiska frågor kunde han visa en överraskande naivitet. De, som kände
honom, visste dock, att han var den personifierade redbarheten och manligheten,
karaktärsfast och godhj artad, i allo en gentleman.

Ärlighet i konsten liksom i livet var för honom det första och det sista.
Vad han ville se i ett konstverk, var ett enkelt och klart, kraftfullt och intensivt

Amalia Lindegren. Qvarnström.
Oljemålning. Paris 1852. Konstakademien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free