Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 7. Qvarnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR I:s REGERINGSTID
491
åt den blinde Höder", "Idun, bortrövad
av jätten Tjasse i örnhamn", "Vilan i
öknen", gruppen av trötta resenärer,
spanande med oro eller resignation ut över
den tomma öknen, "Martyrerna" på
arenan, den unga kvinnan, som sluter sig
tätt intill mannen och döljer sitt
ansikte mot hans skuldra, medan han
blickar uppåt och sträcker sin arm mot
himlen . . .
Typisk för hans sätt att se med egna
ögon är "Loke och Höder" (1863).
Ämnet hade sysselsatt göterna - Fogelberg
och andra hade skisserat eller tecknat
det. Qvarnström var emellertid den förste,
som utförde motivet, och det gjorde han
på ett sätt, som de äldre göterna
knappast skulle ha gillat.
Han strävade här ej efter
monumental hållning, efter ren och hög stil. Han
har tagit ämnet genreartat. Den blindes
lättrogenhet och tafatta hjälplöshet har
fått ett slående uttryck i den slöa
hållningen och de slappa kroppsformerna,
Lokes lurande list i hans hållning, i rörelsen, i blickens spända energi.
Qvarnström nådde längst, då han fick koncentrera sin
karakteriseringsförmåga på ett mindre omfattande arbete. Ingen av hans statyer gör en så
imponerande verkan som Agardhs monumentalbyst, kraftfullt individualiserad och
i varje drag gediget och stort genomförd.
Det gäller i övrigt om honom vad som i ännu högre grad gäller om hans
närmaste efterföljare - Molin, Kjellberg - att hans lynne och strävan
framträda mest klart och bestämt i hans skisser. Med den betänksamme Fogelberg
var förhållandet motsatt, det är först i det färdiga konstverket, tanken hos honom
framträder fullt klar, bestämd, avslutad.
I sina monumentala statyer visar Qvarnström mera sin gedigna artistiska
lärdom än sitt personliga skaplynne. Hans förmåga att individualisera kommer
här mindre till sin rätt än hans plastiska blick. Han ger typen mera än individen:
skalden, vetenskapsmannen, folkhjälten snarare än personerna Tegnér, Berzelius,
Engelbrekt.
I Tegnérstatyn har han varit frikostig på förklarande attribut. Tegnér, sådan
han står på sin hedersplats i Lundagård, har tagit med sig dit penna och bok,
Qvarnström. Berzelius.
Staty i Stockholm 1853-58. Foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
