Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 13. Lorenz August Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR I:s REGERINGSTID 509
13.
Vida mindre omtalad än Blommér var hans några år yngre
kamrat Lindholm, som delade häris öde att dö ung.
Vid 15 års ålder hade han mottagit sin första jeton i
principskolan, och sedan fick han gång på gång lovord, småstipendier och
medaljer. I Kungl, museet kopierade han omsorgsfullt de holländska
genre-favlorna och började snart måla små tavlor med liknande motiv. Från början
av 1840-talet sålde han ofta till Konstföreningen, var en flitig utställare på
akademiens expositioner, deltog också samvetsgrant i tävlingarna och vann 1849
medaljen "för uppvisade tavlor av mycken förtjänst".
Akademiens omdöme - formulerat av Anckarsvärd - lydde sålunda: Han
hade "med stilla, ständigt framåtgående verksamhet upparbetat sina för den
av honom valda, nuförtiden mycket värderade konstgrenen onekligen vackra
naturanlag. Hans studier inom akademien ha varit utmärkta av den största flit
och noggrannhet, och hans produktioner som självständig konstnär hava tidigt
ådragit honom från såväl akademiens som allmänhetens sida en uppmärksamhet,
varav han genom omisskänneliga framsteg alltmera gjort sig förtjänt. Här synes
mig således alla skäl vara förhanden att hoppas, det Lindholm, nu fullkomligen
mogen till utrikes studier, skall utbilda sig till en konstnär av utmärkelse och
bliva till heder och nytta för den inhemska konstskolan."
Resestipendiet erhöll han samma år, kamraterna anordnade en avskedsfest
- varvid någon lade märke till, att deltagarna voro summa tretton - och så
reste Lindholm annandag jul för att aldrig återkomma.
Hans väg går genom Holland till Paris. Holländarna förbli hans förebilder
där liksom hemma i Stockholm. I sin egen målning söker han nå den
kärleksfulla uppfattning, den skarpa karakteristik, den minutiösa detalj behandling,
som han beundrar hos dem. Han prisar Gabriel Metzus arbeten, därför att de
äga "en lätt pensel och den yttersta fini samt sanning i figurernas rörelse och
uttryck", och han beundrar Rembrandts sätt att sammansmälta färgerna och*
underordna alla lokaltoner under en härskande huvudfärg.
Själv har han i Stockholm målat så "fini" han kunnat - han är mycket
närsynt - och har nått en aktningsvärd förmåga att giva ett osökt och behagligt
uttryck åt sina figurer, på samma gång som han redan då upparbetat sin till
en början torra färg till mera fyllig, kraftig och växlande.
Hans ämnen ha varit ungefär desamma, som målades av Zoll, Boklund,
Blackstadius och de andra ungdomarna - oftast enstaka figurer i interiör. Han
har målat "Mormors födelsedag", där mormor i sin länstol med bibeln och
kaffepannan bredvid sig på bordet åhör sin lille vattenkammade dottersons
versifierade lyckönskan, eller "Kärleksbrevet", där den vaksamma modern kommer
ljudlöst smygande bakom den lyckliga ungmön, som ögnar i det kärkomna
Lorenz August
Lindholm, f.
1819, d. i Rom,
1854.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
