Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 14. Konstlivet hemma - Världsutställningen i Paris 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR I:s REGERINGSTID 517
I samma hotell som Wahlbom och Palm, på "rive gauche", bodde Amalia
Lindegren, som tack vare Qvarnström fått jämte ett par andra damer deltaga
i akademiens lektioner några månader 1849 och nu hade resestipendium från
Kungl. Maj :t. Hon målade på Cogniets fruntimmersiateljé. Arkitekten Langlet -
akademiens resepensionär - studerade på Blouets ateljé, och Emil Roberg
vistades i Paris på hemvägen från Algier och Spanien och arbetade då med
iver hos Chambon.
Bland Coutures elever från dessa år äro Jernberg, som rest från Stockholm
1847, Blackstadius, som snart fortsätter resan till Italien, Boklund från Munchen,
Nils Andersson, som nyligen kommit hemifrån Stockholm, och den danskfödde
Geskel Saloman, som kommit från Göteborg.
Världsutställningen i Paris 1855 gjorde epok som den första verkligt stora
internationella konsttävlan - 25 nationer voro där representerade. På våra
konstnärer hade den en uppryckande verkan. De som ej redan voro på platsen
reste dit - landskapsmålarna snart sagt mangrant.
Stack var där och Palm likaså. Egron Lundgren kom över från London.
Markus Larson kom från Dusseldorf och väckte uppseende med sina
vildmarkslandskap i storm eller i skimrande solnedgång. Även Edvard Bergh kom
för att se fransk landskapsmålning.
Våra konstnärer satte naturligtvis en ära i att representeras på den stora
uppvisningen. Höckert segrade med sitt "Lappkapell", Markus Larson fick
hedersomnämnande för två landskap "Bergforsen" och "Ljustring". Kiörboe
utställde fyra tavlor, Palm två italienska landskap, Stack saknades ej heller.
Bergh hade med sig från Dusseldorf "Dalkarlar farande till julottan", Ekman
utställde "Midsommarfest i Södermanland", Andersson "Oxar som komma från
marknaden". Jernberg uppträdde bland annat med ett gammalnordiskt ämne
"Loke och Sigyn", Wahlbom utställde Slaget vid Stuhm och Gustav Adolf vid
Lutzen, Boklund sin lilla genre "Den nyfikne trumpetaren", Nordenberg "En
svensk invalid som berättar om sitt krigarliv", Amalia Lindegren en
"Kärleksförklaring", Troili ett par porträtt.
Det var första gången, svenska konstnärer i samlad flock deltogo i en stor,
mellanfolklig utställning. Att en av dem då ryckte upp i ledet bland den
samtida konstens främsta var hedrande nog.
Det var också första gången, de våra hade tillfälle att få en överblick i
stort av sin samtids konst, av de resultat den nått, av de uppgifter den ställde
för sig och av de olika sätt, på vilka olika länder och olika skolor sökte detta
närmande till naturen, som utgjorde allas gemensamma mål.
Här stod den ’kyligt formrena klassicismen - främst representerad av
Ingres - vid sidan av strävandet efter en personlig, stor målerisk stil -
Dela-croix. Här uppträdde det moderna historiemåleriet - Delaroche, Geröme,
Cabanel, Hamon - vid sidan av den nyare historiska riktning, vars profet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
