Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Düsseldorf - 2. Svenska målare - 3. Karl Lützow D'Uncker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUSSELDORF 523
det hålet, som man vanligen kallar Stockholm, där kokkonsten är den enda
konst, som med förkärlek omfattas, så går det på tok med er konst och er
själva", skrev Per Södermark till Troili.
I Dusseldorf löpte den unga oerfarenheten ingen risk att tappa bort sig
bland sinsemellan stridiga åsikter, vilket lätt kunde hända i Paris. Man blev
aldrig överväldigad av det man här fick se, man behövde ej heller tveka om
vägen, man hade att gå. Konsten var fridsam och stilla, liksom livet var i den
lugna staden.
3.
Karl D’Uncker s fader var norrman, kammarherre och
ryttmästare vid norska jägarna. Modern var svenska. I sin
ungdom hade D’Uncker deltagit i danska kriget 1849-50, blev
dansk underlöjtnant och fick efter återkomsten till Sverige samma grad i
svenska armén.
Vid 22 års ålder bosatte han sig i Dusseldorf, utbildade sig där och målade
uteslutande tyska figurer och scener. De enda gånger, han behandlade svenska
typer, var sannolikt, då han i sin första ungdom ritade karikatyrer ur
stockholmslivet.1
I Dusseldorf studerade han på Sohns ateljé, försökte måla genretavlor -
de vanliga motiven och de vanliga modellerna. Det blev tämligen intetsägande
studiefigurer: "Fiolspelare och sjungande flicka", "Blomsterflicka", "Fattig
gosse". I "Skärsliparen" - porträtt av en känd diisseldorfsmodell - visade
han en humoristisk uppfattning, som väckte förhoppningar, men varken de
porträtt, han utställde, eller hans miniatyrmålningar "i Meissoniers genre" ville
slå an.
Det lär ha varit den schweiziske genremålaren Benjamin Vautier - en
tid bortåt hans ateljékamrat - som visade honom vägen till det område, där
han snart kände sig hemma. Han började måla karaktärsfigurer i litet format,
små humoresker, sådana som "De båda döva" - en gubbe och en gumma i
intimt skvaller, iver och otålighet å den berättandes sida, nyfikenhet och
otålighet på åhörarens - eller allvarligt hållna kompositioner, sådana som "De
försvarslösa" - en blind spelman och hans dotter inför polisdomaren. Han
lade numera an på ett fint, detaljerat utförande, på skärpa och klarhet i
uttrycken, och han sökte friska upp sin kolorit genom besök i Holland, Belgien
och Paris.
D’Unckers framgång daterar sig huvudsakligen från 1858, då "Ett
pantlåne-kontor" var utställt i Amsterdam. Sedan dess var han en av Diisseldorfs
uppmärksammade konstnärer. Han var lyckligt och förmöget gift med dottern till
1 Tre små samlingar karikatyrer av "-r" utkommo: Blandade teckningar ur
stockholmslivet, Från observatorium och Varjehanda - den sistnämnda är den bästa.
Karl Liitzow
D’Uncker, f. 1828,
d. i Dusseldorf
1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
