Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Düsseldorf - 4. Vilhelm Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men lusten för konstmåleri blev ynglingen övermäktig. Han blev elev vid
akademien, deltog snart i prismålning, målade porträtt, utgav litograferade
bilder från Stockholms teatrar, Emilie Högqvist i flera roller, Torsslow,
Dahl-qvist och utställde 1843 "scen ur Nationaldivertissement", Kungl, teaterns
festspel vid Karl Johans 25-årsjubileum.
Vid denna tid fick han en mecenat i den gamle excellensen, greve
Trolle-Bonde, som fastän han blivit blind gärna såg att konsten fick glädja andra och
att dess utövare fingo vägen jämnad för sig. Han gav Wallander i uppdrag att
avbilda tavlorna på Sävstaholm i handteckning eller akvarell och köpte av honom
flera målningar med motiv ur folklivet. Under 6 år delade Wallander sin tid
mellan Sävstaholm, där han kunde anse sig som hemma, och Stockholm, där
han residerade i ett litet krypin i ett gammalt trähus vid Norra Smedjegatan.
Han var en omtyckt sällskapsman, alltid välkommen i borgerliga kretsar,
outtröttlig i att uppfinna muntra medel att få tiden att flyga. En av hans
specialiteter var att leda danslekar och att krångla till dem – han blev därför
kallad "Villervallan". Han hade fullt upp att göra även med att inöva
sällskapsspektakel i privata kretsar och att anordna tablåer och utställningar i
Konstnärsgillet.
På Sävstaholm fick han uppslaget till sin första större målning "Marknad
i Vingåker", skisserad 1849, målad i olja 1852. Utan all fråga är Sandbergs
Midsommardans dess utgångspunkt. Förebilden är fastare komponerad, men
Wallander har fått större rymd omkring sina figurer, som äro grupperade med
mera livlighet och omväxling, hans komposition är illustrativ, medan Sandbergs
visar dragning till monumentalitet.
Efter Wallanders utresa yttrar Scholander om honom: "Den karlen var i
många avseenden både bättre begåvad och mera utbildad än många av våra
resenärer hittills. Han kan rita, komponera, uppfatta karaktärer och har en
god hand."1
Wallander hade rest 1853 utan vare sig kunglig medalj eller resepension.
I D#sseldorf målade han till en början tyska motiv – bland dem som
motstycke till Vingåkerstavlan "En söndagsafton i Kleinbrehmen" med dansande
ungdom, för övrigt tacksamma typer, kaffesystrar, kortspelande eller
politiserande bönder. En och annan svensk romantisk uppgift lockade honom: Geijers
Viking, som finner stugan för trång, och senare "Skön Signild bränner sig inne".
Efter en tur till Paris och Italien målade han ett par figurrika svenska
bondelivsmotiv: "Humleskörd" (1856), "Bröllopsdans i Österåker" (1857), och detta
sistnämnda år tillkom hans första bellmansrnotiv "Movitz i klämma", som snart
följdes av "Konserten på tre byttor" och "Ulla dansar menuett" (1860 och 61).
Av den samtida kritiken blev Wallander kallad "den mest deciderade
målande komiker, vi känna", "den raskaste, mest livliga berättare, som kan locka
1 Brev till Arsenius sommaren 1854.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
