Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Düsseldorf - 8. Axel Nordgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På 1860-talet börjar missnöje att yppas i lägret. Det instängda konstlivet
och de omstängda konståsikterna tillfredsställa ej som förr. D#sseldorf börjar
bli omtalat som ett ledsamt ställe. Det är numera knappt andra än nykomna
stockholmare, som finna livet i stiltjen angenämt. En och annan konstnär
överger platsen, rädd att drunkna i vindlös sjö – främst Gude, som 1862 flyttar
till England och sedan därifrån till Karlsruhe och Berlin.
En vacker morgon vaknade d#sseldorfsmålaren och fann, att tiden gått
honom förbi, att han alls ej stod i utvecklingens förtrupp. Fast hans skola
kallade sig naturalistisk, så hade den flyttat naturen in i ateljébelysning och
"harmoniserat" dess toner efter regler och recept, som blivit upphöjda till lag.
Världsutställningen i Paris 1867 uttalade domen över d#sseldorfsskolan.
Nämnda år sätter även gräns för dess inflytande på den svenska konsten. Våra
målares väg gick fortfarande ofta nog genom D#sseldorf, men den fortsatte till
M#nchen eller Paris och den ledde slutligen tillbaka hem till Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
