Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 3. Nationalmuseum fullbordat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men angående museets förvaltning var ännu ingenting bestämt. Tills vidare
blev Boklund dess intendent, och en nämnd av 5 personer - "museinämnden" -
sattes att bestämma över konstinköp och över nödiga renoveringsarbeten. En
definitiv organisation var det närmaste önskemålet.
1868 begärdes av riksdagen anslag till löner åt en chef, en intendent, en
sekreterare och två amanuenser. Wennerberg ansågs fortfarande vara förutbestämd
till chefsplatsen. Ett par riksdagstalare funno det emellertid vara slöseri att avlöna
en chef, då samlingarnas ordnande redan var genomfört. Åsikten att chefsplatsen
var en honnörspost och ej en arbetssyssla - en åsikt, som förefaller eftervärlden
rent absurd - tycks ha delats av riksdagens majoritet, beslutet stannade nämligen
vid att intendenten skulle utöva chefskapet. Två amanuenser fick han dock till
sin hjälp.
Wennerberg var härmed ur räkningen. Men i riksdagsbeslutet ingick museets
avskiljande från Överintendentsämbetet, och till följd därav fann sig även Dardel
skjuten å sido. Han blev mycket förargad och blidkades föga av att han blev -
oavlönad - ordförande i museinämnden.
Den ledande inom museets konstavdelning var alltså Boklund. Men i den stat,
som blivit fastställd, fick han som intendent så pass liten lön - 1,500 kr.
uppgives - att han måste anse denna befattning som en bisyssla till sina övriga
göromål. Till hans åliggande hörde även tillsyn över Livrustkammaren och över
statens konstsamlingar på de kungliga slotten. Vid denna tid hade han därjämte
tillsyn över Karl XV:s privata tavelsamling och bar som dess vårdare titeln
hovintendent.
Snart väntade honom en ytterligare befattning, han blev nämligen Qvamströms
efterträdare som direktör för akademiens skolor.
Qvarnström avled oväntat i maj 1867. Dardel, som då var i Paris, där han
hade att övervaka ordnandet av den svenska konstavdelningen på
världsutställningen, föreslog till direktörsplatsen Egron Lundgren, Fagerlin eller
varför icke Tidemand. Konungen var mest böjd för den sistnämnde, men varken
denne eller Fagerlin befanns villig - att fråga Lundgren ansågs lönlöst. I ett
brev till Dardel nämnde då Scholander Boklund som den bäste kandidat, som
för tillfället fanns att tillgå. Scholander var denna gång så ivrig, att han rentav
var hågad att vädja till eleverna: "Låt skolorna sammanträda och göra en
folkomröstning", skrev han, "och valet skall ofelbarligen falla på den ende läraren,
som bland eleverna har anseende såsom lärare, och det är Boklund."
Dardel ansåg visserligen, att "platsen fordrade en konstnär i högre mening",
men akademiledamöterna valde Boklund - utan att rådfråga eleverna. Molin
fick några få röster, Scholander en.
Följande år efterträdde Scholander sin morbror Axel Nyström som akademiens
sekreterare. Att Nyström velat göra sekretariatet "till fideikommiss i sin familj"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
