Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 4. Karl XV konstlivets centralgestalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Karl XV bestigit tronen, skrev Scholander i ett brev till P. A. Säve:1
"Nu hava artisterna tills vidare en vänlig och konsterfaren hand, som håller
spiran. Han har fått på sin del en god vilja, ett öppet hjärta och en öppen hand.
Vad kommer han att uträtta för landet, och vad skall han bliva för konsten?
Förlåt egoismen, som lyser genom önskningarna, men nog unnar jag kung Karl
en mycket betydlig förmögenhet, ja mycket, mycket pengar - då mycket, mycket
kommer att göras."
Karl XV blev dock aldrig suverän inom konstlivet, blev ej som Gustav III de
dristiga och högtflygande uppslagens man. Han hade aldrig "mycket, mycket
pengar", var ständigt på ett obehagligt sätt bunden av landets finansläge och av
riksdagen - "vad kungen lovat, det bryta ständerna, och kungen måste finna
sig i det obehaget", skrev Scholander till Gunnar Wennerberg på tal om
museichefsplatsen.2
Bundna av finansläget hade även kung Karls företrädare varit. Karl XIV Johan
hade likväl på ett efter omständigheterna ganska storslaget sätt tagit den
monumentala skulpturen under sitt hägn, hade även beställt porträtt och
bataljtavlor och hade därjämte av sin godhet köpt tavlor utan värde av behövande
målare. Enligt Crusenstolpes stilisering "urladdade" han "sina byggnadsfantasier
på sin enskilda skapelse Rosendal". Oskar I visade som byggare enligt samma
historiska källa "åtrå att förändra men med total oförmåga att försköna".3 Det
lilla leksaksslottet Oskarshal utanför Kristiania var dock ett välvilligt försök att
ge norska konstnärer tillfälle att samverka - låt vara att resultatet blev
anspråkslöst. Kung Oskar och hans gemål köpte för övrigt både svenska och norska
konstverk.
Karl XV :s byggnadsplaner strandade på penningfrågan. Hans "älsklingsplan"
gällde - enligt Dardel - ordnandet av Helgeandsholmen och i samband
därmed uppförandet av ett nytt kungligt stall, som tänktes förlagt än till
Skeppsholmen, än till Artilleriplan eller Humlegården. Frågan ventilerades utan
resultat ända till konungens död. Hans andra älsklingsplan gällde Ulriksdals
förskönande. Berövat sin barockprakt hade Magnus Gabriel de la Gardies och
Hedvig Eleonoras lantslott sedan 1822 tjänat till ålderdomshem för invalider,
tills det 1849 övertogs av Oskar I för kronprinsens räkning. Det förslag till
omskapande av dess yttre i renässans, som Scholander skisserat 1857, vann
kronprinsens gillande men blev aldrig utfört. Men slottets inre blev
genomgående nyskapat. Kronprinsen medverkade personligen - åtminstone berättar
Scholander, att "den höge herrn har gjort sig en riddarsal på Ulriksdal, där han
debuterat även i min väg och har heder av försöket."4 Resultatet av det
omfattande inredningsarbetet omtalas av samtida som "konstnärligt, prydligt och
hemtrevligt".5 Ännu våren 1872 - kort före konungens död - blev ett rum
1 8 sept. 1859. - 2 Febr. 1861. - 3 "Ställningar och förhållanden", febr. och mars 1862.
- 4 Brev till P. A. Säve l mars 1858. - 5 Livmedikus E. M. Edholm i sina memoarer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
