- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / II. Från Karl XV till sekelslutet /
21

(1925-1928) Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 4. Karl XV konstlivets centralgestalt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med ceremonier, klappar, tal och visor. Scholander var från början klubbens
rimmare och Boklund var dess "mamma". Den 13 maj firade man på Franska
värdshuset på Djurgården vårens ankomst "med all möjlig ostentation". Där
uppfördes ett spex av Scholander, och där sköttes sången av "kormästaren" Troili
och hans kvartett.

Axel Nyström hade långt förut klagat över saknaden i Stockholm av en klubb,
där konstnärerna kunde sammanträffa. Han fick nu som hedersgäst jämte
Anckarsvärd och Fahlcrantz bevista denna vårfest. Den följdes av andra
festligheter - vid ett tillfälle uppfördes ett balettnummer, där Scholander och
Höckert uppträdde som Papilio och Rosa. Det var ett enstaka glansnummer, i
vardagslag nöjde sig konstnärerna med att spisa kväll, dricka sitt glas punsch
i varandras sällskap och talas vid om angelägenheter, som borde intressera dem
alla. Scholander sammanfattar resultaten av klubbens tillvaro i uttrycket: "De,
som förr sneglat på varann, blevo här bekanta."

Emellertid befanns det i längden ej lätt att hålla ihop de stridiga elementen,
och vissa tider tynade klubben och tycktes på väg att självdö. Men den levde
alltid upp igen och blev en fast institution i konstnärslivet.

Från 1869 hade klubben sina sammanträden i Konstföreningens
utställningslokal vid Kungsträdgården. "Om Konstnärsklubben" - har Egron Lundgren
antecknat - "är icke mycket att säga. Goda vänner samlas där i skymningen,
prata eller sjunga glada körer till ömsesidig belåtenhet mitt i Konstföreningens
efemeriska samling av mästerstycken och landskapsstycken och andra stycken och
i avvaktan av dukningen för sexan, kvällens egentliga angelägenhet, innan man
skiljes åt, stilla och beskedligt."

Dardel var kung Karls kabinettskammarherre, följaktligen i vida högre grad
än Boklund hemmastadd i hovkretsen.

Samtida ha vittnat, att han använde sitt inflytande hos konungen till konstens
och konstnärernas fromma.

Ingen kunde förneka hans goda vilja. Själv erkände han i sin dagbok sin
begränsning. Framför allt i sin verksamhet som överintendent, ledare av statens
byggnadsväsende förföljdes han av medvetandet om sin bristande sakkunskap
och medgav, då han omsider lämnade denna befattning, att det varit "tack vare
min intendent Scholanders stöd", som han "på ganska hederligt vis" kunnat draga
sig ur spelet utan att ge anledning till alltför skarp kritik.

Livaktighet och uppslagsrikedom hade han visat alltifrån första början. En av
hans första åtgärder som konstchef gällde anskaffandet av tillfredsställande
lokaler för målarskolan. Det uppslag, han framlade 1864, ledde omedelbart till
ateljébygget vid Kungsträdgården. Statens kassa behövde ej anlitas, byggnaden
uppfördes av ett för ändamålet bildat bolag. Översta våningen med fyra stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:32:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free