Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 5. Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tid är längesedan förbi, då de fåtaliga konstnärerna ej hunno måla så
många tavlor, som de många konstföreningarna ville köpa. Den 30 december 1860
skriver han till Arsenius:
"I Konstföreningen, den blomsterpottan,
där gödning vankas åt talangens lökar
och sällan något annat inköpt spökar
än alster av den klena medelmåttan,
förökas årligt mängden av de gökar,
dem vinsten lockar liksom ostlukt råttan."
De konstverk, Nationalmuseum senast förvärvat, avfärdas i följande vers:
"Då du får se de sista av de tingen,
dem staten köpt i år, skall du förskräckas
att slika småkräk utav bergen kläckas
och att det givs så skral metall i ringen.
Man borde hava slopat hela bingen,
men då museets väggar skola täckas,
så finns väl vråar över för det dåliga -
det goda kommer, blott vi äro tåliga."1
Han återkommer ofta till ämnet: den svenska konstens magra möjligheter.
Han ser tillbaka i tiden och påminner om de "bedrövliga tavlor" av svenskt
konstnärsöde, han sett i levande livet och "i akademiens handlingar sedan 1775".
Konstskolan har varit och är hållningslös, en tornbyggnad, där man börjat
"med att sätta upp den förgyllda tuppen". Någon sund utveckling av en svensk
konst har man aldrig kunnat åstadkomma.
"Du vet tillkomsten av vår akademi", skriver han på gamla dagar (nyårsdagen
1879) till C. G. Estlander. "Hon grundades av utländingar för att till en del
bilda medhjälpare vid slottsbyggnaden och tog snart skepnaden av en kunglig
hovinstitution, vars medlemmar voro kungliga hovkonstnärer, framsläpande ett
mer och mindre tynande liv i hemmet, då de voro medelmåttigt begåvade,
återvändande till hemlandet, om de voro utländingar och görande sig till utländingar,
om de voro utmärkta svenska infödingar - undantagen fäster jag mig ej vid.
Resultatet av stiftelsen kunde ej påräknas bliva gott, så framt icke den nya
konstskolans alumner finge utomlands lära vad konst är; många gingo ut, kommo
hem igen och lämnade knappt något spår efter sig; andra foro åstad, gjorde
betydliga framsteg, kommo hem igen; den livande fläkten och den närande
saften av friska vindar och svällande frukter i den stora utländska
konstträdgården tröt dem, och här, i hemmet, tynade de alla - alla - så småningom
bort, gående baklänges och varande utan förmåga att med - här mer än
annorstädes - välbehövligt kraftigt föredöme visa de unga, vad resultatet av studier
och resor en gång bör bliva, men i stället tärande den usla knallkanten av ett
syrat nådebröd i form av lärarlön; blivande var och en i sin tur, samt med
ytterst få undantag, ett gammalt ludibrium för lärlingspojkarne."
1 Inköpen 1860 voro - förutom Qvarnströms Fiskargosse i marmor - målningar av
N. Anderson. Edv. Bergh, Kiörboe, Palm, Stack, Wallander och Amalia Lindegren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
