Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 5. Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han bygger sin tankegång i detta ämne på den grundsats, "som är oantastelig", att konsten ej ens i de rikaste länder kan leva och motsvara sin själsförädlande, höga uppgift, om ej staten ikläder sig omsorgen om den stora konsten, som ej får underkasta sig modeströmningarna. Det är för denna gren av konsten "den kärntrupp strider, som bildar och
fortplantar vad man kallar en konstskola". Frankrike ger ett gott exempel på, vilka
resultat statens vård om konsten kan nå.
Scholander. Längtan från Sverige.
Teckning i brev 1853.
Men i Sverige har staten, det vill säga folket, föga konstbildning och föga
behov av konst.
Den unge svenske konstidkarens mål blir därför att i utlandet vinna ett namn
och en ställning.
Det lyckas för en och annan, de bli under sin bästa tid bofasta borta, deras
främsta arbeten stanna kanske i främlingars ägo. "Den livaktighet, som inom
konstodlingen skulle uppstå, om fältet för deras verksamhet vore just detta hem,
den utebliver, och de hemmavarande talangfulle männen måste arbeta uteslutande
för att vinna dagligt bröd - - -. De se omkring sig inga skapelser av starkare
andar, av friskare krafter, de få ej uppehålla och öva sina egna genom större
verk - - - allmänhet och konstföreningar ledsna på de stillaståendes verk och räcka hellre handen åt nya förhoppningsväckande konstnärsföreteelser - - - och det som vederfares individen återverkar på det hela, någon konstskola stadgas icke."
Sätt i dessa förhållanden en konstnärsnatur av det högsta slaget, en sådan som aldrig mättas av sina anspråk på sig själv, som oupphörligt trånar efter allt högre flykt. Han slutar i förtvivlan, i slapphet eller åtminstone i "magsyra och mjältsjuka" - och detta därför att han strävat efter ett oupphinnligt ideal.
Men för dilettanten kan vårt luftstreck lämpa sig. "Låt en och annan dilettant, som har annat att leva av, fnaska med sin lek - såsom jag gjort - det är tills-
Scholander. Koleran.
Teckning i brev 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
